Förbön om fysiskt och psykiskt helande i Svenska kyrkan

Gud, kom till min räddning

Herre, skynda till min hjälp.

I alla tider har det betts för sjuka. Jakob skriver om det:

Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom.

I vår egen kyrka har det sista århundradet ofta setts med oblida ögon. KG Hammar skrev en krönika (ej online) i förrförra numret av KT som gav en småsläng mot förbönen för sjuka - istället menade han på att strukturella frågor var det som kristna ska jobba med. Men det är tydligt att när Gud griper in och sjuka blir friska så är det något som får genomslag i människors liv! Kanske till och med mer genomgripande än om det är strukturella problem som bekämpas.

Det är viktigt att ge utrymme för personlig förbön i eller i anslutning till gudstjänsten. För att visa på allas betydelse och Guds vilja att även i det timliga, här på jorden, beröra människor. För att låta bönen bli mer konkret än att bara tända ett ljus (kombination av dessa två, och kanske andra böneformer, är verkligen att rekommendera!). För att betjäna människor och möta deras längtan.

Därför hoppas jag att det i många svenskkyrkliga församlingar kommer att spira förbön för sjuka. Och jag hoppas innerligt att Gud kommer att svara på bön. Det har Han gjort förut. Och det gör Han idag.