Lite statistik...

EFS har sista åren jobbat aktivt med församlingsplanteringsarbete. Sedan 2005 har 15 grupper/föreningar startat och dessa är nu drygt 4% av EFS medlemsantal. Nu får vi gå vidare på olika sätt! Hur många nya gemenskaper får vi in innan årets slut?
Bland de nystartade märks
EFS Hisingen (2006)
EFS i Mikaelskyrkan (2007)
EFS i Vimpeltorpet (2009)

Sammantaget så är nu EFS bäst i Sverige på församlingsplantering. Men - det är tyvärr en ganska enkel tävlingsgren för närvarande på nationell nivå. Mest spännande initiativet är dock (som vanligt?) EFK´s Stockholm 2020. Målet är 50 nya församlingar till och med år 2020! Spännande!

Församlingsplantering efter sammanslagning - ja tack!

Det är helt avgörande för om en ny kyrka "lyckas" huruvida hon blir en församlingsgrundande rörelse eller ej. Människor i olika åldrar känner Guds kallelse till ett församlingsgrundande arbete. De behöver få sin kallelse bejakad också i ny kyrka.

Så skriver några av Missionskyrkans ledare för det nationella församlingsplanteringsarbetet i en debattartikel i Dagen. Inför sammanslagningen menar de på att:

I frontlinjen för denna nya kyrka behövs nya församlingar som på nya platser och i nya miljöer och kulturer möter nya människor och för dem in i gemenskap med Jesus Kristus och hans församling.

Det är bara att hålla med. Alltför få församlingar har planterats utifrån dessa tre samfund.
Men några exempel finns -  SMK har bland annat Åbylundskyrkan och de församlingar som är knutna till Gå ut mission. Baptisterna har exempelvis den vietnamesiska baptistförsamlingen i Oskarshamn som startade 2007.
Men så värst mycket är det inte - ännu. Vi får hoppas att "samfundskyrkan" får bra fart med detta viktiga arbete!

I dagsläget är EFK vassast när det gäller nyplanteringar under det sista decenniet. Jag antar att Svenska Kyrkan (EFS) kommer tvåa. SMK, större än EFS och EFK tillsammans, ligger en bra bit bak. Hoppas på förändring, eller rättare sagt, att alla än mer ska befrias till att nå nya människor!
/f Johannes

Nyplantering i Svenska Kyrkan del 1

Ibland blir man verkligen glad! I morse läste jag så intensivt så jag höll på att missa ett möte inför kommande påsktemadagar. Varför? Jo, i Stora Höga håller Jörlanda församling på med vad som bara kan beskrivas som en församlingsplantering. Dagen skriver:

 I Svenska kyrkans gula församlingshem firas nämligen gudstjänst, den första i den form som utvecklats för satsningen i Stora höga. Sedan början av 2009 håller Jörlanda församling på att bygga en levande kristen gemenskap i Stora Höga genom projektet Frisk fläkt.

Detta är spännande, lockande och aktuellt! Man vill betona den gudstjänstfirande gemenskapen, frivillighetens betydelse och gemenskapens roll för att bygga församlingsgemenskap. En av ledarna, Mike Boije säger:

 Vår uppgift i början är inte att nå den stora massan utan att bygga upp en stabil kärna. Det är viktigt att hitta den grupp som kan bära församlingen

Till detta går bara att säga "ja och amen". Och uttrycka ett stort "lycka till!" Det som sker i Stora Höga är utmanande, spännande och något att ta fasta på för fler svenskkyrkliga sammanhang.

Boktips - Community of Kindness

64. Make a 10-year commitment.

Step 1. Buy a burial plot.

Step 2. Make frequent reference to that burial plot as you talk about your commitment to your city and to your people. (If you place the headstone in your living room, it makes a heck of a conversation piece!) 

Så inleds ett av de 105 råden i Steve Sjogren och Rob Lewins bok Community of Kindness (2003). En bok som jag precis avslutat läsningen av och som jag absolut kommer att läsa igen. Den är helt klart skrivet med ett amerikanskt tankesätt för ögonen, och den är dessutom skriven (verkar det som) för större städer än den jag själv är verksam i.  Dock finns det mycket att ta till sig av även för oss här i vårt land, vilket gör att jag skulle rekommendera den för många ledare, inte bara för församlingsplanterare.

Råden skulle någotsånär kunna destilleras:
* Att plantera församlingar är det näst jobbigaste som överhuvudtaget är möjligt att göra. Men värt det ändå.
* Ledaren måste lägga mycket tid i bön. MYCKET tid i bön.
* Vikten av att tjäna andra och leda med exempel understryks.
* "Servant evangelism" - evangelisering genom att göra praktisk tjänst i det lokala sammanhanget - betonas.

Boken är vettig att läsa och bör finnas i en församlingsplanterares bibliotek. Själv hoppas jag att min fru skulle ta och läsa denna - samtalet skulle kunna bli mycket intressant - även om vi båda arbetar i befintliga sammanhang. Många av lärdomarna går att ta till sig ändå. Tyvärr är en av de saker som slås fast i boken att det bara finns en sak som är jobbigare än att plantera en församling - och det är att förnya en befintlig, trött en.

I Sverige är församlingsplantering främst något som frikyrkorna, delar av invandrarkyrkorna och EFS jobbar med. I Svenska kyrkan är det i stort sett ett okänt begrepp. Krismentaliteten och den minskade ekonomin kommer att kunna leda till uppvaknande på denna punkt. Distriktskyrkopräster i vårt stift och på andra håll börjar nu fundera på möjligheten att starta EFS-föreningar/grupper i sina kyrkor för att få till en grupp som kan bära kyrkan när församlingsekonomin inte längre tillåter det. Jag kan tänka mig att denna bok inte skulle vara det mest lättsmälta eller det mest nyttiga att läsa för komministrar med sådana planer - i så fall skulle jag i första hand rekommendera den anglikanska rapporten Mission-shaped Church. Men som bok nummer två eller tre skulle denna kunna göra sig - som motstånd och som något att brottas med. Själv kommer jag att läsa om den. Snart.