Dags igen

Har haft en hel del att stå i under sommaren, semester inte minst! Nu är det dock dags att komma igen i matchen!

/J

EFS årskonferens del 3

Det har just varit styrelseval. Omval av tre ledamöter, och ett spännande nyval - Lars Häggberg, kyrkoherde i Gottfridsbergs församling i Linköping. Spännande!

Blogglästips

EFS missionsföreståndare Stefan Holmström bloggar. Läsvärt, om än något sällan. Här.

EFS årskonferens del 2

På öppet forum släpptes just beskedet att SALT - barn och unga i EFS -  kommer att lämna kyrkans hus av kostnadsskäl. Den Salt-styrelseledamot som berättade detta uppmanade oss att komma med och följa efter dem. Applåder.

Ny ordförande för SEA

SEA, svenska evangeliska alliansen har fått en ny ordförande. Anders Sjöberg, EFS förre missionsföreståndare kliver in i denna viktiga uppgift.

- Det spontanekumeniska skeendet vi upplever i dag i svensk kristenhet är glädjande. Främst till följd av att det sker med den bibliska uppenbarelsen av Jesus Kristus som grund och källa

säger Anders i Dagen.

Nog går det att hålla med Ulf Ekman när han skriver:

Det är glädjande, väldigt roligt faktiskt, att Anders Sjöberg nu ärordförande för SEA (Svenska Evangeliska Alliansen). Han är en mycket duktig bibelteolog och god kommunikatör. Inte minst är han stark på de centrala kristna dogmerna och på Jesu person och verk.

Det är bara att önska lycka till!
Se mer på SEAs hemsida.

Ord och inga visor - relationssammanbrott på G?

Those in same sex marriages, and those who support the legitimacy of such marriage, shall not be invited to work in the ELCT. We further reject their influence in any form, as well as their money and their support.

Så skriver ELCT, Tanzanias evangelisk-lutherska kyrka i ett pressmeddelande. Läs det en gång till. Det är ingen liten kyrka som morrar. Över fem miljoner medlemmar som nu tar avstånd, och det skarpt, mot "den nya äktenskapssynen".


Jag skrev om detta i mars med följande ord

 Det är ett friskhetstecken att kyrkan i tredje världen törs höja sin egen röst och driva sin egen linje. Om vi vill fortsätta skicka missionärer till Tanzania så är det inget problem. Halva biskopskollegiet kan komma i fråga. De andra, "progressiva", får stanna hemma och odla sin provinsialism som de önskat.

De orden står kvar, men med fördjupad innebörd. Idag kom liknande uttalanden från Mekane Yesuskyrkans vicepresident. Från kyrkokansliet lär det tyvärr viftas bort. Men konsekvenser blir det.

På EFS årskonferens - 1

Sitter precis på EFS årskonferens och snyltar på en kompis 3G-nät. Kul att vara här i Kalmar! Ännu inget spännande bortsett från regn, regn, regn.

Spännande forskning om trohet och överlåtelse

Min vanliga morgonrutin innebär att läsa SvD, DN, DI, Times of London och NY Times på nätet + lokaltidningen på papper. Idag stötte jag på en spännande artikel i NYT om äktenskap, lojalitet och forskning om hur det hänger ihop.

Läs själv här!

Om fåfängans marknad för män

Som ledare för ungdomar ställs man inte sällan inför utmaningen att hantera bristande självkänsla, självskadebeteenden av olika slag och/eller en sned kroppsuppfattning. Att föra samtal i grupp om vilka ideal som påverkar oss är viktigt, liksom att peka på det absurda med photoshoppade (kvinnliga) modeller som ser ut som om de svälter och har lagts i sträckbänk. Nu på morgonen stötte jag för första gången på en artikel om vad som krävs av manliga (muskel)modeller. Lite offtopic i förhållande till resten av bloggen kanske, men jag fann den vara intressant och då torde fler tycka det också.

Times intervjuar Daniel Martin, manlig modellveteran (33 år gammal) som berättar om hur han förbereder sig för ett jobb:

Two days before a photoshoot, he says, he begins to dehydrate by restricting the intake of water and other fluids to a minimum. After almost a week of carbohydrate avoidance, he also begins to “carbo-load” by eating pasta and sweet potatoes for 48 hours. “That forces the muscles to fill up with glycogen so they look bigger,” he says. “Being dehydrated makes your skin shrink and become taut so that it sticks to the muscles and gives a dry, vascular appearance, making your veins stick out, which is what the magazines want.”

Many male models drink alcohol — brandy and gin are favourites — to speed dehydration. “I open a bottle of red wine the night before, and on the morning of a photoshoot I have another glass of wine and some wine gums,” Martin says. “The sugar in the sweets and the alcohol draw more water from the skin, leaving you looking as lean as possible.”

Among models and many others in the industry, Martin says, there is an unspoken acknowledgement that the pre-shoot regimen is standard. “There is definitely a sense that magazines expect you to turn up dehydrated and dizzy,” he says. “I’ve been on castings for fitness magazines where there are six or seven models who are so groggy and out of it that they need to grab a chair to sit down and literally can’t speak.”

Rätt vrickat, men jag är tacksam att ha utökat min kunskap på detta området. Tyvärr finns det ju många unga grabbar som ser dessa bilder och inte tänker efter ordentligt. Pannlobernas analysförmåga där hjärnan bedömer sådant som risk och konsekvens blir ju "fullvuxen" först i 25-årsåldern... Läs här.

Uppföljning - ingen protestant i USAs högsta domstol

New York Times skriver att det blir en judinna, Elena Kagan, som nomineras till den lediga platsen i USAs högsta domstol. Då blir det som misstänkt och som jag tidigare skrivit om - att inga protestanter kommer att sitta i domstolen. Nu blir det sex katoliker och tre judar. Skarpa jurister, säkerligen. Men en intressant utveckling, onekligen!

Nu ryker församlingshemmen?

Vad gör man när man har en för stor kyrka? River den? Svårt att få till om den inte är strukturellt skadad - i vart fall om den är svenskkyrklig. Bygger om den? Jo, det går ju. Det senaste är att flytta in så mycket som möjligt av församlingshemsverksamheten i kyrkbyggnaden. Då kan församlingshemmet säljas. GP vet mer. Vessige i Halland avser nämligen att göra just detta.

 I stället för att sälja kyrkor i församlingen, är målet att använda kyrkorummet till all verksamhet som kyrkan bedriver. Detta rör barngrupper, såväl som administrativt arbete och studiecirklar.

...

– Vi vet inte någon som har gått så pass långt som vi. Vi vill även skapa kontorsrum i kyrkan, säger hon.

Tanken är förstås spännande, men det väcker en del frågor. Om kök och toaletter. Om handikappanpassning. Om hur man gör de stora festdagarna, typ konfirmation, första advent eller julnattens midnattsmässa. Framförallt undrar jag hur man ämnar göra för att en lokal som troligen är ganska illa anpassad till nutida gudstjänstfirande och till nutida gruppbaserad verksamhet ska kunna fungera med nutida verksamhetsformer. En annan nyckelfråga blir om/hur man kan dela in kyrkan i olika sektorer så att frivilliga ledare kan finnas där utan att anställda måste vara på plats. Det berör exempelvis hur man skyddar de dyraste skatterna om sådana finns (pastoratet har ingen hemsida!)

Jag önskar Vessige lycka till, men är nyfiken att höra mer om vad som händer - och hur de gör. I vilket fall är det ett viktigt projekt för framtiden. Pengarna sätts på undantag - och då gäller det att hänga på.

Kyrkorna i syd utmanar oss!

Såhär en söndag kan det finnas tid att göra alla de saker som ännu ogjorts. Som exempelvis att efter eller före gudstjänsten läsa Dagens fina, några veckor gamla artikelserie om kyrkorna i Syd och om hur de utmanar oss. Gör det!
Del 1
Del 2
Del 3
Och glöm för allt i världen inte att beställa Björn Fjärstedts bok i samma ämne! Den är synnerligen läsvärd och ett snudd på måste för alla församlingsledare som är läskunniga. Om den skriver jag mer någon annan gång.

USAs högsta domstol utan protestantiska kristna

CNN rapporterar om att USAs högsta domstol inom kort kan vara helt utan protestanter. För bara några årtionden sedan hade blotta tanken på en sådan utveckling varit skrattretande. Det kanske inte har så mycket med oss i Sverige att göra, men ett par trådar kommer fram som viktiga och väsentliga även för oss.

Dels handlar det om de nordamerikanska mainlinesamfunden (vi kanske skulle säga "folkkyrkliga", men det är en term som egentligen blir helt meningslös utan för det germanska språkområdet), de traditionella och numera rätt meningslöst liberala, som minskat rejält i inflytande, självbild och storlek under mer än 50 års tid. Sammanslagningar som ELCA eller Presbyterian Church (USA) har inte förmått hindra detta. På så vis har en förskjutning skett där USAs befolkning allt mer lämnat de protestantiska (inte sällan förtvinade) rötter som landet byggt på.

Dels, vilket är av intresse för oss, så har de evangelikala och eller karismatiska samfunden, genom sitt betonande av hjärta framför hjärna, inte direkt bidragit till en hög status för juridiken, som ju är en dissikerande vetenskap, med i vart fall en längtan efter att vara objektiv och skarpsynt. Så vilka är det då som tagit över?

Katolikerna. Och judarna, men de har ofta läst på katolska skolor - de var portade av de protestantiska lärosätena. Som den gode professor Bexell brukar säga, "Den romersk-katolska kyrkan är i första hand ett rättssubjekt", med egen lagstiftning och en juridisk tradition som är dubbelt så lång som den svenska. Där har sinnenas skärpa betonats. Minoriteten har fått stort inflytande.

Av detta kan vi lära oss dels den vanliga läxan av att titta på USA-mainline-protestantism. It is broken, it won´t work. Samma läxa kan vi förvisso lära oss av att blick på stora delar av svenskkyrkligheten! Den andra läxan är intressantare:

Vässade sinnen, Herre oss giv,
som förmår skära
märg, ben med kniv
Frilägga sanningen
den du oss ger
men som i Sverige
ofta tryckts ned.

Tag mig då Herre, i detta land
låt mig få lära
tankar ibland
som kan förändra
ont bryta ned
så att din himmel
fylls utav fler.

(Jesus för världen, av Lina Sandell-Berg)

New age - verkligheten = 0-1

Östersundspostens Jens Ganman har varit på föredrag med Kay Pollak. Publiken är nöjd på förhand. Men journalisten och krönikören Ganman är, för att uttrycka det försiktigt, an något annorlunda uppfattning.

Två flaggor hänger ner från taket. 

En med en glad gubbe på, en med en ledsen. 

Redan där är det farligt nära en NileCity sketch, men Pollaks publik verkar inte bry sig.

Bilden är obetalbar, men jag kan inte sno den av upphovsrättsskäl. Det är verkligen en glad och ledsen gubbe...

Han spottar ur sig påståenden och anekdoter, och mer än en gång hajar jag till och tänker: ”Men vänta nu ... vad SÄGER  han..!?”

Exempel: 

”Det är som med de mentalt störda på olika  sjukhus och så, som hittar på saker de blir störda av.”

Här blir det ett dilemma för mig när jag läser en sak som denna. Endera så har Pollack låtit bli att tänka på denna punkt, vad det är han säger. Eller så är han en strikt följare av någon slags karmalag - det är den sjukes fel att den sjuke är sjuk, och det bygger på händelser kanske i ett tidigare liv... För en kristen förståelse är detta väsenfrämmande!

I Pollaks världs finns inga psykopater, inga mytomaner, inga hustrumisshandlare, inga sadister, inga bedragare, inga fascister, inga pedofiler ...

Där finns bara offer.

Inga förövare.

Och människor som är kränkta, ledsna eller orättvist behandlade ska inte söka tröst eller upprättelse.

De ska blicka inåt. 

Välja glädje.

I "så som i himmelen" är nyckelrepliken "det finns ingen synd". Lite märkligt i en film med hustrumisshandel, mordförsök, otrohet m.m. Men visst. Dilemmat är ju då att den som gör ont blir en annan, en utomstående. Möjligheten tillupprättelse och förlåtelse är i princip borta. Så dem som Pollack talar till måste per automatik vara de hunsade, de slagna, de som är offer. För hans budskap är inte riktat till någon som i någon situation inte är ett offer.

Föredraget avslutas med att Pollak sätter på Queens ”I Want to Break Free” och ropar:

”Du skapar din egen verklighet!”

Då är det inte bara farligt nära Ricky Gervais rollkaraktär David Brent, när han håller ­föredrag i ”The Office”, och avslutar sitt föredrag med att spela ”Simply the Best”. 

Det ÄR The Office. 

Eller valfritt Amway-möte.

Verkligheten överträffar dikten. 

Än en gång.

Bloggtips

Fascinerande nog finns det läsare även av denna blogg. För dig som uppskattar det jag skriver, eller bara tycer att det är goja - passa på att läsa det kanske vassaste liket i bloggosfären - Ärkebiskop Cranmer (död 1556). Läsvärd utöver det vanliga, särskilt nu i valtider. Skriver på utrikiska, men är väl värd att lägga tid på.

Hemundervisning igen

Jag har tidigare skrivit om hemundervisning, och om den njugga syn som Sverige har i frågan. Häromdagen skrev HBL, Finlands största svenskspråkiga tidning om en svensk familj som flyttat till Åland efter att ha fått nej till hemundervisning i Sverige. Äldsta barnet hade inte trivts i skolan - relationen med läraren i ettan hade varit dålig - men efter flytten verkade det funka bra. Tyvärr finns artikeln inte online, men kolla om din bibbla har Huvudstadsbladet bland sina papperstidningar.

Nu är det knappast så att hemundervisning passar alla. Dels av kostnadsskäl, men också därför att alla föräldrar inte är goda pedagoger. Men vissa är det. Då bör de som önskar få chansen. För så länge föräldrar har det yttersta ansvaret för sina barns uppfostran så är det en självklarhet att det också omfattar undervisningen.

Vore ju trist om svenskar skulle söka politisk asyl i USA (eller Finland) av detta skäl...

Gratisreklam

En del bloggare har retats lite med skatteverket i det sista. Bland annat har finans- och peakoilbloggaren Cornucopia roat sig med att skriva  syrliga inlägg om redaktionell reklam på bloggar, kopplat till varuprover för modebloggande töser. Nåväl, jag vill väl inte vara sämre än att jag utnyttjar möjligheter som finns innan det blir skatt på allt, och gör reklam för en vettig grej jag just fått info om:

...titta in på

www.forradsaret.se som är vår satsning på ett Förrådsår i Lysekil. Känns

väldigt spännande på många sätt. Det är en kombination av bibelskola,

kommunitet, församlingsliv och mentorskap. Lysekil är helekumeniskt så alla

firar sin gudstjänst ihop. Vi är en förrådsförsamling inom New Wine och

finns med i en del andra nätverk, t ex så har missionspastorn här varit

ordförande i föreningen Kompass. Det innebär att förutom allt som finns att

hämta på hemmaplan så kan man också få åka till Tanzania om man har en

missionärskallelse om man vill pröva den och man kan få vara med New

Wine-församlingar i London om man är lovsångsledare. Har man en kallelse att

vara präst/pastor får man limma på någon av Hans Wolfbrandt eller mig. Har

man kallelse att jobba med socialt arbete finns ett spännande arbete bland

drogmissbrukare, alkolister, nyanlända och andra som också är tydligt

evangeliserande. Och det finns mycket, mycket mer. Ta gärna med detta i dina

böner och om du möter någon som vill satsa ett år på sin relation med Jesus

för att formas i sin tjänst så tipsa dem gärna om detta.

Så då tipsar vi väl om det då! Tror att detta kan vara en kanongrej, spännande möjlighet till mentorskap och högst intressant för framtiden! Kanske att Lysekil en vacker dag har egen prästutbildning kopplad till någon av de stora evangelikala församlingarna i den anglikanska kyrkan? I väntan på det är detta något att inspireras av. Du som har hösten tom i kalendern borde nog ta en titt på detta.

Bokbord i kyrkan - titlar vi har haft under året

När det gäller val av böcker finns det mycket att tänka på. Pris och församlingsprofil är kanske de två viktigaste. Pris är konstant (i stort sett) - bättre med låga priser. Strax innan påsk besökte jag en distriktskyrka i staden med höga, ojämna priser på allt, böcker och Sackeusvaror spelade ingen roll. Kaffe för 42 kronor/paket i stället för 40! Hallå? Och en bok för 179 - vem har jämna pengar där?

Baby överlevde abort

In 2005 a baby boy in Manchester was born alive at 24 weeks after surviving three attempts to abort him. He is now a five-year-old schoolboy.

Nu gick det inte lika bra för det barn i Italien som aborterades på grund av gomspalt för några veckor sedan. Barnet, som var i 22:a veckan hittades levande på sjukhuset men kunde inte räddas. Dock levde han i två dagar efter in(över)greppet. 


Läs mer i Dagen och i Daily Telegraph som skriver:

Eugenia Roccella, the under-secretary of state in the health department, on Wednesday night promised a government inquiry into the incident.

“The minister of health will send inspectors to the hospital in Rossano Calabro to investigate what actually happened, and to see if the Law 194, which prohibits abortion when there is a possibility of the foetus living separately from the mother, and permits it only when the continuation of the pregnancy would result in life-threatening danger to the mother.”

She said that if initial information is correct, “this would be a case of deliberate abandonment of a seriously premature neonate, possibly also with some form of disability, an act contrary to any sense of human compassion but also of any accepted professional medical practice".

She added: “We must remember that a baby, once born, is an Italian citizen equal to all the others, and is entitled to all fundamental rights, including the right to health and therefore to be given full support.”

Här blir det absurda i situationen helt tydligt. Det är okej att döda ett barn (för det är precis vad det handlar om) förutsatt att det sker "i rättan tid". Därefter är det inte okej. Principiellt är det likadant i Sverige och vår abortlagstiftning förefaller vara av samma skrot och korn som den italienska. 


På något sätt känns det som om "the great communicator", Ronald Reagan hade rätt:

With regard to the freedom of the individual for choice with regard to abortion, there's one individual who's not being considered at all. That's the one who is being aborted. And I've noticed that everybody that is for abortion has already been born.

Halvfrivilligt uppehåll

Har haft semester - bloggfri sådan. Det vart sig nu inte bättre än att jag fastnade i Malaga, så jag och hustrun avstod från att invänta försenade flyg för att istället ta tåget hem. Det gick, men det tog tid - och var rätt dyrt. Men om någon vecka eller två kommer vi nog kunna blicka tillbaka på de fyra resdagarna med ett stort leende på läpparna...

Bön och arbete - repris

En vän lärde mig en klok sak. Att alltid, alltid inför möten med människor be om Guds välsignelse över den träffen/sammanträdet/samlingen/gudstjänsten/mötet och de människor som där skulle finnas och att alltid, alltid be Gud ta bort det som skulle kunna finnas så att inte fienden ska kunna sätta käppar i hjulet. I deras församling hade detta praktiserats i flera år – till stor välsignelse. Klokt, och något jag själv börjat praktisera. Det spännande är att det funkar även för mig. Sammanträden går smidigare – inklusive min egen insats som blir mer precis och mindre långrandig. Hårda ord ”osägs” i stor utsträckning – oenigheten blir mindre besvärlig och enigheten blir större.

Där blir det också tydligt att bönen och arbetet hör samman även på detta vis. Bönen om det välsignade arbetet och det beskyddade arbetet blir här tydligt. Det är gott, och jag tackar för rådet!

Bokbord i kyrkan del 6 – vägen till framgång!

Nu är det dags för lite finlir. Jag kan inte säga att jag är något fullblodsproffs på allt som rör försäljning, inte heller att jag är bäst på exempelvis skyltning (tvärtom, här vet jag att jag har min svaga sida!) men jag tror ändå att jag har en del att komma med efter flera års bokansvar på läger och i församling. Några punkter vill jag ta med som är värda att tänka på.

Det första är att föra regelbunden statistik. Du bör efter något halvår – år veta hur mycket pengar du säljer för, vilka titlar som säljer bäst och också veta hur mycket böcker du säljer per vuxen gudstjänstbesökare. Detta mått har betydelse för att du ska kunna planera på lite sikt. Första månaderna 2010 har vi ett SVGB (sälj i kronor per vuxen gudstjänstbesökare) på drygt 4.50:-. Det är en bra siffra. Vårt bokbord har dock fått en rejäl uppfräschning sista året. Innan dess låg siffran betydligt lägre, ett SVGB på ca 1:-. Alla köp sker inte i anslutning till söndagens gudstjänst. Men de flesta gör det, i vart fall hos oss. Därför är det, i brist på bättre, det mått jag använder.

Jag har tidigare varnat (länk) för faran med hyllvärmare. Böcker ska säljas. Tar de slut kan man ta hem nya, samma titel eller andra. Men man ska inte ha böcker som ligger för länge. Därför är det värt att med jämna mellanrum hålla en bokrea.

Bokrea bör hållas under minst en, helst 2-3 gånger om året. Det kan vara rea på delar av sortimentet eller på sortimentet i dess helhet. Under den ”vanliga” bokrean 2010 hade vi 20% rabatt på hela vårt sortiment (utom fyndkorgen där böckerna kostar 10). Med vår pristabell 50-75-100-150-200 blev priserna 40-60-80-120-160 vilket är en hyfsat jämn linje. Längre fram i vår kan det vara läge att ta en rea inför sommaren med större nedsättningar, men bara på delar av sortimentet (potentiella hyllvärmare). Samma sak kan ske runt allhelgonahelgen.

Tänk på att fixa julklappsböcker i god tid, senast till början av december. Ha många, gärna också billiga, och med stor bredd. Inför det nya året är det också läge för nya andaktsböcker – även om de säljer olika mycket i olika församlingar. Och glöm inte vittnesbördsböckerna – populära att ge bort! Inför påsk och inför sommarsäsongen kan det också vara läge att göra specialsatsningar. Detta speciellt om din kyrka är en sommarkyrka med många besökande turister. Tänk lågpris så försäljningen stiger. Och glöm inte att kassan måste tömmas även sommartid!

Några gånger om året kanske du möter någon ny bok som är spännande och bra – och som du kan köpa i större mängd till bra pris. Själva har vi precis köpt in en större mängd av Per-Eive Berndtssons bok Vindarna från väster och därigenom fått en hygglig rabatt.  De första veckorna som den säljs hos oss så är det till ett specialerbjudande där den kostar 150 i sig själv, och 200 inklusive 2 st 50-kronorsböcker. Syftet är inte vinst, utan omsättning och försäljning. Men jag hoppas ändå att det ska bli en liten vinst av detta, att många köper Berndtssons bok om keltiska kyrkan (ohejdad obetald redaktionell reklam från min sida här) – och att färre 50-kronorsböcker blir hyllvärmare.


När lagret tunnas ut – beställ igen! Köp inte bara de titlar du haft som sålt bra (till sist mättas marknaden) utan leta nya böcker aktivt – hos förlagen och på nätbokhandlarna. Då ligger det nya titlar regelbundet på bokbordet vilket får dina trogna kunder att återkomma för att handla mer.

Jag hoppas att du som bokbordsansvarig har läst dessa poster och fått ut något av dem som ger mersmak för fortsättningen. Har du funderingar, posta en kommentar så svarar jag.
/Fader Johannes

Bokbord i kyrkan 5 – om prissättning och sånt

När det så gäller prissättning vid bokbordet så uppkommer omedelbart frågan om vinst. Ska försäljningen gå med vinst, varför och i så fall hur mycket?
För mig är svaret enkelt - ”ja, det ska gå med vinst”. Inte för att tjäna pengar på det, utan för att vinsten minskar skadan från eventuellt svinn, det möjliggör att ge bort böcker i rätt tid till rätt person och det gör också att det i ekonomiskt trängda tider inte riktas kritik mot ett välsäljande bokbord. Men självklart ska du inte räkna med att bokbordet är till för att täcka delar av din lönekostnad (om du är anställd) – det ska ses som en service – och inte minst som en missionsinsats!

Se också för allt i världen också till att ha priser som inte kräver en massa växel hos den som handlar! Våra priser är 10 (”fyndhörna” med en del gamla böcker – här kan du ha dina gamla trötta ex med gott samvete!) - 50 (ett trettiotal titlar) – 75 (ca 10 titlar) – 100 (4-5 titlar) – 150 (3-4 titlar) – 200 kronor (2-3 titlar). Böckerna för 75 har sålt rätt dåligt, vilket delvis kan ha att göra med att det ändå är ett uddapris jämfört med de andra – kan bli något att titta närmare på. Så sikta på jämna tiotal – det säljer bättre!

Hur då ta betalt? Vi har ett enkelt kassaskrin där betalning kan erläggas. Bulta fast i bordet om stöldrisk föreligger! Och se till att töm pengarna ofta – det gör också att du har bra koll på hur försäljningen går. Om inte annat så bör det göras minst två gånger i månaden, men i vissa kyrkor där många rör sig bör det göras så ofta som 1-2 gånger om dagen så att inte tillfället ska göra tjuven.

Se också till att göra regelbunden reklam. Affischera i kyrkan, annonsera i församlingsbladet, ta upp det i pålysningarna i några gudstjänster, ta hjälp av konfirmanderna att sälja vid kyrkkaffet... Det finns många idéer att använda. Tänk dock på att inte vara för påstridig. Något jag brukar göra är att gå i butiker bara för att möta goda och mindre goda säljare, för att uppleva hur det känns att bli bemött av olika slags säljare – bilhallar är min favorit för denna övning. Kan vara ett bra tips också för dig!

Slutligen – håll fräscht. Håll rent från papper, foldrar, information och annat som inte är böcker. Du är ansvarig för bokbordet. Då bör du också få bestämma om vad som finns där! Om du likt mig inte älskar att skylta snyggt, och inte är bäst på det kan det vara värt att ta hjälp här – liksom på andra håll. Delegera i så fall ansvaret så att den som sköter ”layouten” har fria händer på det – precis som du ska ha fria händer för att sköta beställningar och annat.

Någon talar klarspråk!

Ni kanske har hört hur det brukar låta från Uppsala när Svenska Kyrkans årliga medlemsstatisik kommer. Något i stil med "Folk vet inte om allt bra vi gör". Eller "De som döps och de som träder in i kyrkan är lika många som de som träder ur, så det är bara det lilla problemet att folk brukar dö förr eller senare som gör att vi minskar." Icke så denna gång. För på frågan "varför lämnar folk Svenska Kyrkan" får Sydsvenskans reporter följande svar:

– Det finns sällan en enda huvudorsak. Ofta blir omsorgen om den egna ekonomin eller upprördhet över negativ publicitet en utlösande faktor till att folk lämnar kyrkan. Men grundorsaken är att den enskilde har en svag anknytning till kyrkan eller saknar en gudstro som motiverar att man blir kvar.

Detta säger Anders Sandberg, forskare hos Svenska kyrkan i Uppsala. Han bör ha en eloge för att säga som det är. Människor lämnar inte kyrkan primärt på grund av Bjästafallet, eller på grund av andra medialt uppärksammade händelser. De lämnar, eftersom de inte delar trons gemenskap. Med den vetskapen i ryggen kanske vi kan tala om framtiden med mer realism på fötterna.

Bokbord i kyrkan 4 – Att hitta böcker

Hittills i serien har jag skrivit om bokbordets betydelse, om hur man inte ska göra och om hur man kan börja med ett bokbord. Nu kommer vi till det viktiga - böckerna.

Hur hittar man dem? Generellt kan sägas att det finns två alternativ – antingen beställa direkt från förlagen eller att beställa från internetbokhandlare som Adlibis eller bokus. Själv har jag beroende på situation beställt både från förlag och från näthandlare. Prissättningen har ofta styrt mitt val av beställningskanal, men även smidigheten spelar roll. Exempelvis har bokförlaget Libris i skrivande stund en mycket svårarbetad hemsida, medan nätbokhandeln Adlibris är mycket lättarbetad. Ska du bara beställa 1-2 exemplar/titel och dessutom från flera förlag är nätbokhandel nog att rekommendera. För kompletteringar eller större beställning av enskilda titlar kan förlagen vara väl värda att snegla på. Papperskataloger finns också - förlagen skickar gärna om du mailar eller ringer dem. Några av de större kristna bokförlagen är Libris, Verbum, Argument, Marcus, Gospel media och Livets Ords förlag.

När du botaniserat sortimenten är det dags att skissa på vad som ska beställas. Här är värt att fundera på var man är, hur många som firar gudstjänst och vilka åldrar de har. Viktigt är också att du själv har läst i vart fall en del av de böcker du tar hem. Om titlar kan sägas mycket.  Det enda jag skulle vilja rekommendera är att du alltid bör ha en eller flera som kan sägas vara ”vittnesbördstitlar”, böcker skrivna av människor som kommit till tro i vuxen ålder. Aktuella exempel är Göran Skyttes Omvänd, Ingela Agardhs Den stora upptäckten och Elisabeths Sandlunds Drabbad av det oväntade. Fler böcker finns också – och dessa är alltid intressanta – att läsa själv och att ge bort. Annars är församlingens profil viktig, liksom vad du som ansvarig tror säljer.

Generellt kan sägas att lågt pris är viktigt, speciellt om du har många ungdomar och studenter i den gudstjänstfirande församlingen. Adlibris (som är den internetbokhandel jag av gammal vana använder) har en bra funktion som gör att du kan söka på förlag och sedan sortera efter prisnivå. Det gör det möjligt att få hem en hel del billiga(re) böcker som sedan kan säljas till lågt pris. Speciellt de sista böckerna från en tryckning - förlagsresterna -kan säljas till riktigt låga priser på detta sätt!

Sanning och konsekvens.

ELCT, den lutherska kyrkan i Tanzania sätter ned foten mot sin svenska systerkyrka.

I klartext vill man bara ta emot sådana missionsarbetare som inte stöder sin egen kyrkas uppfattning. Detta för att missionärer i sitt arbete undervisar och förkunnar. De tanzaniska biskoparna vill inte öppna upp för en lära som leder till missförstånd och förvirring.

Det finns också en kritik mot att politiker med anknytning till de parlamentariska partierna styr kyrkan. Hur ska hon då kunna vara ett salt för världen, och var finns biskoparnas läroauktoritet, frågar sig biskop Israel-Peter Mwakyolile, just nu på besök i Sverige.

Denna typ av invändningar kommer att bli vanligare ju längre tiden går. Vi har redan kunnat se hur relationerna med Mekane Yesus-kyrkan tagit skada av vår kyrkas nya syn på äktenskapet. Liksom med Rom. Liksom med ELCT. Och så vidare. Det är ett friskhetstecken att kyrkan i tredje världen törs höja sin egen röst och driva sin egen linje. Om vi vill fortsätta skicka missionärer till Tanzania så är det inget problem. Halva biskopskollegiet kan komma i fråga. De andra, "progressiva", får stanna hemma och odla sin provinsialism som de önskat. Tillsammans med de politiker som av biskop Mwakyolile med rätta kritiseras.

Bokbord i kyrkan 3 – hur kan man börja?

Tidigare inlägg hittar du här och här.

Jag vet inte om du som läser detta är präst, diakon, pedagog eller lekman. Jag vet inte om du blivit tilldelad uppgiften eller om du själv med glädje tagit på dig den – att starta och eller driva ett bokbord i kyrkan där du finns. Men vad jag vet är att jag vill ge dig en verktygslåda med råd och tips som möjliggör för dig att lyckas med din uppgift!

Det första som krävs för att du ska kunna lyckas med uppgiften är att du får ansvar från den beslutande nivå så att du har frihet att göra ett bra jobb. Om du har frihet under ansvar så kan det bli bra – och roligt! Har du varken eller torde det bli ett slitsamt skitgöra som suger musten ur dig. Inte så att du inte ska lyssna på de idéer du får från andra, men någon måste vara ytterst ansvarig för bokbordet. Jag förutsätter att du är det, eller i vart fall kan bli det.

Det andra som behövs är en (semi)permanent fysisk yta att hålla till på. Böcker tar stryk av att flyttas för ofta, så det är bra om du får en bokhylla, ett bord eller en annan möbel som du själv får inreda som du vill. När du vet hur stor yta du får, då vet du också hur många titlar du kan exponera samtidigt. Du behöver ingen jätteyta, men en hylla eller ett bord kan vara bra så att du kan exponera framsidorna – det säljer!
Fortsättning följer om några dagar...

Församlingsplantering efter sammanslagning - ja tack!

Det är helt avgörande för om en ny kyrka "lyckas" huruvida hon blir en församlingsgrundande rörelse eller ej. Människor i olika åldrar känner Guds kallelse till ett församlingsgrundande arbete. De behöver få sin kallelse bejakad också i ny kyrka.

Så skriver några av Missionskyrkans ledare för det nationella församlingsplanteringsarbetet i en debattartikel i Dagen. Inför sammanslagningen menar de på att:

I frontlinjen för denna nya kyrka behövs nya församlingar som på nya platser och i nya miljöer och kulturer möter nya människor och för dem in i gemenskap med Jesus Kristus och hans församling.

Det är bara att hålla med. Alltför få församlingar har planterats utifrån dessa tre samfund.
Men några exempel finns -  SMK har bland annat Åbylundskyrkan och de församlingar som är knutna till Gå ut mission. Baptisterna har exempelvis den vietnamesiska baptistförsamlingen i Oskarshamn som startade 2007.
Men så värst mycket är det inte - ännu. Vi får hoppas att "samfundskyrkan" får bra fart med detta viktiga arbete!

I dagsläget är EFK vassast när det gäller nyplanteringar under det sista decenniet. Jag antar att Svenska Kyrkan (EFS) kommer tvåa. SMK, större än EFS och EFK tillsammans, ligger en bra bit bak. Hoppas på förändring, eller rättare sagt, att alla än mer ska befrias till att nå nya människor!
/f Johannes

Bokbord i kyrkan 2 – hur man garanterat misslyckas.

I min förra post gav jag skäl för varför det är vettigt att ha bokbord i kyrkan – det ger möjlighet för spontana möten med goda böcker. Dagens post handlar om hur man inte ska göra. Om du känner igen ditt bokbord i detta. Gör om, och gör rätt!

Men om du verkligen vill misslyckas – gör då såhär!

1. Se till att dina böcker är gamla. Böcker som är skrivna för länge sedan kan ändå kännas aktuella och fräscha (Boenhoeffer och Giertz i nyutgåva säljer ofta bra och har relevans ännu idag, liksom många av kyrkofäderna...), så se till att du inte har några sådana titlar till hands. Skylta gärna tydligt med omslag som var supertuffa för 15-25 år sedan, men som idag skriker ”ute!”. Eller ännu hellre, visa inte omslagen utan låt böckerna vända ryggen mot omvärlden. För bästa effekt, lägg först böckerna på lager i ett soligt fönster under ett år eller två. Det blir fint. Komplettera med fuktskadade ryggar, och gärna hundöron. Det är kristligt att sälja skadade böcker.

2. När du köpt in (eller ännu hellre, övertagit från någon företrädare) böcker och prismärkt dem, sänk aldrig dina priser, hur länge de än står på hyllan. Höga priser är en garant för att böckerna är bra, eller hur? Du är väl ingen sellout? Och på tal om priset, ojämnt är bäst. Varför sälja för 300 när 304 går lika bra. Sikta på primtal. Eller låt slutsiffran alltid vara 4, eller möjligen 7. Aldrig 0, eller 5. I dagens kortbaserade samhälle bör folk lära sig att alltid ha med sig kontanter i alla möjliga valörer. Det blir bäst så.

3. Se till att du blandar dina böcker med foldrar, tidningar, annonsblad, förra årets lägerinfo och annat, så att de som söker böcker lär sig hur viktigt det är att vara hängiven i sitt letande. Dolda skatter är de bästa. Därför bör de flesta böcker i hyllan dränkas av andra papper. Plottrighet är en dygd.

4. Låt alla som vill (och några till) vara med och bestämma om vilka titlar som ska med – inte bara komma med förslag. Helst ska kyrkoråd (eller ännu bättre kyrkofullmäktige) eller styrelse besluta om vilka titlar som ska säljas. Det är också bra om hela det beslutande organet – alla tillsammans -  har ansvar för bokbordets dagliga skötsel. Även om inget blir gjort så riskerar ingen att bli överlastad med jobb. Allas ansvar blir ingens.

Om ovanstående råd följs kan jag nästan garantera att ert bokbord blir en totalflopp. Om det inte är önskemålet så rekommenderar jag att du läser kommande inlägg i serien också.

Bokbord i kyrkan 1 – behövs de i våra kyrkor idag?

Jag tänker ta en serie inlägg om något som kanske är lite gammalmodigt. Bokbord, med fysiska böcker av papper.

För 150 år sedan fanns det mängder av kolportörer som spred kristen litteratur i vårt land. Goda böcker är något som inte bara behövdes då utan som också fyller en funktion idag. Därför kommer jag att skriva en serie inlägg med tips för dig som är ansvarig för, eller vill starta ett, bokbord i din kyrka/församling.

Den första frågan som man behöver ställa sig är om det överhuvudtaget behövs? Behöver man hålla på med bokförsäljning i kyrkan? Behövs böcker idag?
Mina svar är enkla. Ja, Ja, Ja. Böcker behövs idag. Goda kristna böcker behövs idag. Och de behöver säljas i kyrkan.
De missionsbokhandlar som en gång fanns har på de flesta ställen försvunnit. I de städer där de ännu finns ska man vara glada över att butiker som Gospelhörnan och Duvan ännu finns kvar. Men för de flesta av oss är minnet av missionsbokhandeln i staden något som är just ett minne.

Behovet av god litteratur är något som kvarstår. Bibeln består. Behovet av böcker som hjälper oss att tränga djupare in i Bibeln och i livet tillsammans med Gud tror jag finns kvar. Nu är det i och för sig så att de som läser böcker i Sverige i stort är färre till antalet – men de som läser böcker läser mer! I vårt land säljs en hel del böcker, vilket också delvis hänger samman med de nya distributionsformer som dykt upp de senaste åren. Pocketställ i mataffärerna är ett exempel. Internetbokhandlarna är ett annat.

För kristna böcker så finns numera främst näthandel som alternativ för människor. Men få är de som handlar regelbundet där, och ännu färre som handlar spontant där. Vid ett bokbord i kyrkan kan detta spontana möte med böcker få ske. Det är ett tungt skäl för att ha bokbord i våra kyrkor. För det spontana mötet ger möjlighet till att få läsa god litteratur – litteratur som kan få mig att växa som människa och kristen.

Följ serien här, här.

EFK fortsätter växa!

EFK ökade sitt medlemsantal med drygt 1% under 2009. Grattis! Men också ord till eftertanke för oss andra - vad gör vi fel (eftersom det bevisligen går att göra rätt) i våra sammanhang?

Mer läsning hos Stefan Swärd

Förbön om fysiskt och psykiskt helande i Svenska kyrkan

Gud, kom till min räddning

Herre, skynda till min hjälp.

I alla tider har det betts för sjuka. Jakob skriver om det:

Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom.

I vår egen kyrka har det sista århundradet ofta setts med oblida ögon. KG Hammar skrev en krönika (ej online) i förrförra numret av KT som gav en småsläng mot förbönen för sjuka - istället menade han på att strukturella frågor var det som kristna ska jobba med. Men det är tydligt att när Gud griper in och sjuka blir friska så är det något som får genomslag i människors liv! Kanske till och med mer genomgripande än om det är strukturella problem som bekämpas.

Det är viktigt att ge utrymme för personlig förbön i eller i anslutning till gudstjänsten. För att visa på allas betydelse och Guds vilja att även i det timliga, här på jorden, beröra människor. För att låta bönen bli mer konkret än att bara tända ett ljus (kombination av dessa två, och kanske andra böneformer, är verkligen att rekommendera!). För att betjäna människor och möta deras längtan.

Därför hoppas jag att det i många svenskkyrkliga församlingar kommer att spira förbön för sjuka. Och jag hoppas innerligt att Gud kommer att svara på bön. Det har Han gjort förut. Och det gör Han idag.

Bön och arbete

Bön utan arbete funkar inte. Bön är ett arbete, vare sig det är förbön för den enskilde, andlig kamp eller vardagens liv med Gud. Bön utan arbete är lättja.
Arbete utan bön funkar inte. För arbetet behöver vara en bön. En bön om Guds närhet. Om Guds hjälp i vardagen. Om att det jag gör skall vara välsignat, och att jag inte skall göra något annat än vad Gud välsignar. Arbete utan bön är högmod.

Mer och mer har jag fått växa i bönens betydelse. Inte så att jag är ett föredöme för alla de heliga, men att jag i vart fall kan vara en liten förebild för mig själv för några år sedan. Det intellektuella, insikten om bönens betydelse, har funnits där. Men nu har också praktiken börjat ta form i större skala. Och det är gott.

Gud, bevara min dag och mitt arbete
Låt mig få leva i din närhet
Låt min bön få vara ett arbete
och mitt arbete en bön.
Dig till ära och människor till upprättelse och frälsning.
Amen.

Församling mot konkurs?

I Sörmland är lilla Bettna församling med drygt 900 medlemmar på väg mot konkurs. Detta efter att ett av församlingen helägt bolag som driver ett ålderdomshem, Kullagården, gått back tre år i rad. Nu rör sig skulderna om en miljon kronor, vilket är klart stora summor när det gäller en liten landsbygdsförsamling. Den gudstjänstfirande gemenskapen är knappast beredda att bära denna summa, och domkapitlet sliter sitt hår:

Domkapitlet ser så allvarligt på situationen i Bettna att man skriver i sitt föreläggande att ”Församlingens fortbestånd är satt i fara”.

Tidigare i höstas rapporterades det om att Ockelbo var på väg mot konkurs, men där tycks det ha löst sig, i vart fall för stunden. Läget för Bettna är i vart fall mycket allvarligt och kan bli en följetong. Helt klart är i vart fall att riskerna för församlingar ökar markant när man ska försöka sig på att driva affärsliknande verksamheter.

Innanför och utanför - om religion och skönlitteratur.

Jag har sista tiden roat mig med att läsa en hel del skönlitteratur, till min frus förvåning och kanske också glädje. Det har mest blivit Per-Anders Fogelström, och jag har hunnit en halvdussin böcker sista två veckorna. Just nu är jag inne på en av hans bokserier om människor i Stockholm, den så kallade kamratserien. Mycket är, precis som vanligt, riktigt bra. Han kunde sitt Stockholm och det märks. Och precis som alltid så kan han beskriva människor, deras tankar och funderingar. Den tidiga arbetarrörelsen har i honom en god tecknare, något som märks här såväl som i den kända och kanske numera mest lästa av hans bokserier; stad-serien och i Café Utposten från 1970.

Men något han inte riktigt fixar är att teckna människor med en religiös tro. Det blir på något sätt platt. Typerna går att känna igen - Folkes moder i kamratserien som är trångsynt och inskränkt. Men beskrivningen känns inte reell. Andra har skildrat dyster och livlös religiositet bättre. Strindbergs beskrivning av sitta alter egos reaktion på att höra Rosenius predika (från Tjänstekvinnans son), är betydligt bättre:

De reste. Johan gick i Betlehemskyrkan och
hörde Rosenius. Rummet var mörkt, hemskt, och
mänskorna sågo ut som de fyllt de fatala tjugofem
åren och fått ryggraden smält. Blygrå i ansiktet,
slocknade blickar; skulle det vara möjligt att den
doktor Kapff skrämt dem till Jesus allesammans?
Underligt såg det ut.

Rosenius såg ut som friden och strålade av
himmelsk glädje. Han erkände visserligen att han var en
genomusel syndare, men Jesus hade honom renat och
nu var han lycklig. Han såg lycklig ut. Var det
möjligt att det fanns en lycklig mänska? Varför
blevo då icke alla läsare!

Johan blir nu inte läsare, men dock, det är en mer förståelig utveckling hos honom än hos Fogelström. Men det kan bli ännu större skillnad. När jag läste Evelyn Vaughs fantastiska "Brideshead revisited" (En förlorad värld) förra året slogs jag av den lysande skildringen av kapten Ryders resa - från agnosticism till en sakta spirande tro. Men så är det ju en bok om nådens verkan i människors liv, skriven av en man som lämnat ungdomens otro och kom att bli en bekännande romersk-katolsk kristen. Boken är en fantastisk skildring av nåd, av människor, av en förlorad värld. Läs den.

För Fogelström skriver bra, rikigt bra. Men Vaughs nivå når han inte.

Nyplantering i Svenska Kyrkan del 1

Ibland blir man verkligen glad! I morse läste jag så intensivt så jag höll på att missa ett möte inför kommande påsktemadagar. Varför? Jo, i Stora Höga håller Jörlanda församling på med vad som bara kan beskrivas som en församlingsplantering. Dagen skriver:

 I Svenska kyrkans gula församlingshem firas nämligen gudstjänst, den första i den form som utvecklats för satsningen i Stora höga. Sedan början av 2009 håller Jörlanda församling på att bygga en levande kristen gemenskap i Stora Höga genom projektet Frisk fläkt.

Detta är spännande, lockande och aktuellt! Man vill betona den gudstjänstfirande gemenskapen, frivillighetens betydelse och gemenskapens roll för att bygga församlingsgemenskap. En av ledarna, Mike Boije säger:

 Vår uppgift i början är inte att nå den stora massan utan att bygga upp en stabil kärna. Det är viktigt att hitta den grupp som kan bära församlingen

Till detta går bara att säga "ja och amen". Och uttrycka ett stort "lycka till!" Det som sker i Stora Höga är utmanande, spännande och något att ta fasta på för fler svenskkyrkliga sammanhang.

Exorcism idag

"Are you afraid of the Devil?” The world’s most famous exorcist levels his gaze at me and then smiles.

“No, it is he who is afraid of me. I work in the name of the Lord. ..." 

Exorcism, utdrivandet av onda andar och demoner förekommer flitigt än idag. I Etiopien räknar Mekane Yesus-kyrkan, vår systerkyrka där, med att så mycket som två tredjedelar av de som kommer till tro gör det då de själva eller någon i deras omedelbara närhet fått uppleva ett fysiskt helande, befrielse från onda andars inflytande eller någon annan form av övernaturlig kraftgärning. Även i Anglikanska kyrkan förekommer det stiftsteam i varje stift som går att kalla på vid behov i den lokala församlingen. I Sverige är det inte lika utbrett - i början av min studietid hörde jag om en tjej som gått ut året innan jag började, kommit till Luleå stift som adjunkt och blivit uppsökt av ett par i församlingen som hävdade att det spökade i deras hus och behövde hjälp. När hon kontaktade stiftet visste man inte riktigt hur man kunde hjälpa henne. Till sist var det någon handläggare som nämnde några pensionärer i trakten som kanske kunde hjälpa till... Sagt och gjort, hon sökte upp dem och de kom till hennes och husägarfamiljens hjälp. Men det tog ett tag innan hjälpen kom.

Mest känd och ökänd är nog exorcismen inom den romersk-katolska kyrkan. Många minns nog filmen Exorcisten från 1973 som format mångas bilder av exorcism idag. Om den säger f. Gabriele Amorth att den är om än överdriven;

“substantially true”.

f. Amorth är överexorcist i den romersk-katolska kyrkan. 85 år i år och fortfarande aktiv. Times gjorde en spännande intervju med honom häromdagen. Läs, och begrunda. Eller varför inte läsa ett utdrag ur hans självbiografi?

Edit - nu har  Dagen också plockat upp tråden.

Hon skyltar med döden

–I Sverige idag har döden flyttat över till institutioner och är något som vi mitt i livet inte vill ha med att göra. Vi ska vara vackra och lyckliga och leva för alltid.

Så säger Emilie Tingström i Uppsala. Hon har sedan några år en begravningsbyrå, och porträtteras sympatiskt på Svenskans näringslivssidor idag. En sak som jag reagerade positivt på, och som gör att jag skriver om detta var att hon erbjuder alla anhöriga att vara med när den döde läggs i kistan.

–Det här kunde vi förr i tiden, när människor dog hemma. Nu när det är så institutionaliserat känns det läskigt att vara med och ta detta naturliga avsked.

Döden är given för oss. Att låta den vara en del av livet är sunt.  Jag önskar Emilie Tingström lycka till, och hoppas att idéerna sprider sig vidare!

Beta - samtal

Var igår på en kväll med Betagruppen i kyrkan. För dem som gått Alpha är Beta en fortsättningsgrupp. Samtal om Johannes 4 följde, om kvinnan vid Sykars brunn och om mycket annat också. Spännande med olika tankar om tro och om liv, om Jesus och om lärjungarna - och om oss idag. Gott att få dela liv tillsammans. I vårt samhälle är gemenskap dyrbart och ofta saknat.

Nu närmast väntar sportlovslägerdagar. Kanske passar jag på att posta något från skidbacken. Kanske inte... Mässa på fredag blir det i alla fall.

Slå ihjäl kackellackor

För en tid sedan skrev jag om Tony Morgans bok Killing Cockroaches. Nu har jag, precis som utlovat, läst boken. Den är bra! Men också skriven i en kontext som knappt finns i Sverige.

Tony Morgan är strateg på NewSpring, en megakyrka  i South Carolina. Och megakyrkor, finns det inte speciellt många av i Sverige. Livets Ord, Filadelfia i Stockholm, kanske någon ytterligare. That´s it. Så om du inte är Ulf Ekman eller Niklas Piensoho så har denna bok inget att lära dig? Nja, inte så enkelt. Och jag tror inte ens man behöver drömma om att få till en megakyrka i den storleken för att ha nytta av boken. Det är nämligen en ganska generell ledarskapsbok om vikten av att inte fastna i småsaker. Bokens titel - killing cockroaches - är hämtat från ett sydstatsuttryck innebär just detta - att fokusera på de små sakerna så att de stora försvinner ur sikte.

Mycket tal blir det om delegering, om utrustande och om hur man kan undvika att fastna i insektsjägarträsket. Rätt kul är också intervjuerna med olika ledare och entreprenörer om hur de undviker att jaga kackellackor.

Bäst är Guy Kawasaki, Apple-"evangelist" på 1980-talet som bland annat får frågan:

...[Tony Morgan] I don´t own an Apple computer. I feel like I´m missing out. Am I?

 - This is like me asking you, "I don´t believe in God. Am I missing out?"

Rätt kul faktiskt.

Annars är bokens budskap inriktat på seeker-sensitive-style, ledarskapets betydelse och också bönens betydelse. Alla böcker jag läser och alla fragångsrika församlingsledare jag träffar vittnar om bönens betydelse. Undrar varför, det kanske finns ett spår här att följa... [ironivarning]

Mest praktisk blir den i råden för undvikande av insektsjakt, och naturligtvis också alla fina listor över do/dont´s. Sånt är bra, och kan dessutom liva upp ett styrelsemöte Letterman style...

Hur som, boken är läsvärd, och värd att reflektera över. Niklas Piensoho har större nytta av den än vad jag har, men jag kan läsa den ändå.

Om bönens betydelse

Be så ska ni få. Sök så ska ni finna. Bulta - så ska dörren öppnas! (Matt 7:7)

Så löd ett bibelrop från min tonårstid när jag var ledare i en grupp sprudlande av kreativitet och idéer. Bönens betydelse är stor, och det gäller för oss som ledare att leva i bön - i gemenskap med Gud.

Jag tror för svenskt perspektiv att bönens vikt inte lyfts fram tillräckligt i Svenska Kyrkan. Att inte be mycket, att tvivla och att leva rullan - eller för den delen nöja sig med en pastor-Jansson-approach - ses ibland som ideal. Här finns det mycket att lära bland annat av vår etiopiska systerkyrka, men också av växande sammanhang i Anglikanska kyrkan men naturligtvis också från de bönefyrtorn som lyser i vårt land - i hem, i gemenskaper och i vissa fall också i vanliga kyrkor. För bönen behövs - och utmanar oss!

EFK planterar nytt i Stockholm

50 nya församlingar i Stockholm på tio år! Spännande drag hos EFK!

Tanken med projektet är att antalet församlingar inom Evangeliska frikyrkan i Stockholm ska växa med 50 nya innan år 2020. Initiativet kommer från Team Antiokia som består av Stefan Swärd, Kjell Axel Johansson och John van Dinther.

Det är tydligt att det är 50 församlingar i bemärkelsen 50 gudstjänstfirande gemenskaper snarare än 50 stöpta-i-en-klassisk-frikyrkoförsamlingsforms-församlingar. Och det är bara bra. Experiment behövs. Olika gemenskaper är viktiga - det är liv och det får se olika ut.

John van Dinther predikar på söndag 16.00 i Uppsala för dem av er som har vägarna förbi EFS i Mikaelskyrkan. Temat är apostelns tjänst, en del i en serie om tjänstegåvorna som pågår under våren. Kan vara värt!

Boktips - Community of Kindness

64. Make a 10-year commitment.

Step 1. Buy a burial plot.

Step 2. Make frequent reference to that burial plot as you talk about your commitment to your city and to your people. (If you place the headstone in your living room, it makes a heck of a conversation piece!) 

Så inleds ett av de 105 råden i Steve Sjogren och Rob Lewins bok Community of Kindness (2003). En bok som jag precis avslutat läsningen av och som jag absolut kommer att läsa igen. Den är helt klart skrivet med ett amerikanskt tankesätt för ögonen, och den är dessutom skriven (verkar det som) för större städer än den jag själv är verksam i.  Dock finns det mycket att ta till sig av även för oss här i vårt land, vilket gör att jag skulle rekommendera den för många ledare, inte bara för församlingsplanterare.

Råden skulle någotsånär kunna destilleras:
* Att plantera församlingar är det näst jobbigaste som överhuvudtaget är möjligt att göra. Men värt det ändå.
* Ledaren måste lägga mycket tid i bön. MYCKET tid i bön.
* Vikten av att tjäna andra och leda med exempel understryks.
* "Servant evangelism" - evangelisering genom att göra praktisk tjänst i det lokala sammanhanget - betonas.

Boken är vettig att läsa och bör finnas i en församlingsplanterares bibliotek. Själv hoppas jag att min fru skulle ta och läsa denna - samtalet skulle kunna bli mycket intressant - även om vi båda arbetar i befintliga sammanhang. Många av lärdomarna går att ta till sig ändå. Tyvärr är en av de saker som slås fast i boken att det bara finns en sak som är jobbigare än att plantera en församling - och det är att förnya en befintlig, trött en.

I Sverige är församlingsplantering främst något som frikyrkorna, delar av invandrarkyrkorna och EFS jobbar med. I Svenska kyrkan är det i stort sett ett okänt begrepp. Krismentaliteten och den minskade ekonomin kommer att kunna leda till uppvaknande på denna punkt. Distriktskyrkopräster i vårt stift och på andra håll börjar nu fundera på möjligheten att starta EFS-föreningar/grupper i sina kyrkor för att få till en grupp som kan bära kyrkan när församlingsekonomin inte längre tillåter det. Jag kan tänka mig att denna bok inte skulle vara det mest lättsmälta eller det mest nyttiga att läsa för komministrar med sådana planer - i så fall skulle jag i första hand rekommendera den anglikanska rapporten Mission-shaped Church. Men som bok nummer två eller tre skulle denna kunna göra sig - som motstånd och som något att brottas med. Själv kommer jag att läsa om den. Snart.

Kyrkoår eller inte?

Hur man ska förhålla sig till det historiska kyrkoåret är en intressant och aktuell fråga. I Sverige så följs det av svenskkyrkliga församlingar men även av andra samfund. Den västkyrkliga kyrkoårstraditionen delas naturligtvis av Romersk-katolska kyrkan. De ortodoxa kyrkorna har sina varianter.

Under de sista årtiondena har fler och fler frikyrkliga församlingar börjat följa kyrkoåret. Om detta skriver Dagen idag. Tre ledare intervjuas, bland dem Ulf Ekman:

- När jag predikar har jag ett ärende, jag vill föra församlingen framåt. Därför finns det en tanke bakom det som vi tar upp i våra gudstjänster, även om vi inte följer kyrkoåret in i minsta detalj.

- Däremot fokuserar vi väldigt mycket på de kristna högtiderna. Julen, påsken och pingsten ska verkligen betonas, och vi vill att de ska "påkristnas". Man kan säga att vi influeras av kyrkoåret.

Andra har valt att helt följa kyrkoåret:

- Jag har aldrig följt det heller tidigare, men vi tyckte det skulle vara spännande att försöka och det har slagit väl ut. Det är spännande att bli tvingad att predika över texter och ämnen som kanske aldrig skulle ha blivit aktuella annars, om jag enbart skulle utgå från mig själv, säger Robert Eriksson.

Ytterligare finns det dom som väljer bort det:

- Det fantastiska inom frikyrkan är att kunna känna frihet att predika det man har på sitt hjärta, säger Rigmor Holst.

Där jag arbetar har vi valt en liknande lösning som Ulf Ekman. Vi följer de stora högtiderna, men i övrigt arbetar vi med en annan lösning - nämligen Apostlagärningarna, som vi följt sedan i höstas, ungefär ett kapitel i veckan. Ibland har det blivit helt lysande. Någon gång har det bombat rätt rejält - men Ordet får stå i centrum på ett sätt som jag inte upplevt tidigare. För oss har det varit att gå från kyrkoårslektionariet till en förkunnelse som följer en bibelbok. En del av de äldre är inte så förtjusta i det, men jag tror ändå att detta är en god väg framåt. Församlingens nuläge är viktigt att förstå för att förflytta sig framåt.

Avslutningsvis vill jag tipsa om en församlingsgemenskap som har en riktigt spännande bukett med olika teman under våren. EFS i Mikaelskyrkan som startade för fyra år sedan har en mycket inspirerande samling teman för våren.

Tysk familj får asyl i USA. Deras brott - att själva undervisa sina barn!

NY Times skriver idag om en tysk familj som fått permanent uppehållstillstånd i Memphis efter ett års juridisk kamp. I Tyskland hämtades barnen av polis och familjen hotades med fråntagen vårdnad samt höga böter. Deras brott? Att själva vilja undervisa sina barn.

Eventually they decided to give it a try. Working with a curriculum from a private Christian correspondence school — one not recognized by the German government — they expected to be punished with moderate fines and otherwise left alone.
But they soon discovered differently, he said, facing fines eventually totaling over $11,000, threats that they would lose custody of their children and, one morning, a visit by the police, who took the children to school in a police van. Those were among the fines and potential penalties that Judge Burman said rose to the level of persecution.

Among European countries, Germany is nearly alone in requiring, and enforcing, attendance of children at an officially recognized school. The school can be private or religious, but it must be a school. Exceptions can be made for health reasons but not for principled objections.

Sveriges regler är nästan lika hårda som de tyska. Men vad har då detta för plats på en blogg som intresserar sig för kyrkans väl och ve? Jo, det är symptomatiskt att staten vill styra allt. Individualism och individuella rättigheter går inte hand i hand i vårt land - tvärtom. När individualismen blir för stark krävs att de individuella rättigheterna håller sig på mattan. Bara i ett samhälle med många olika starka sociala nätverk och gemenskaper finns chans för individuella rättigheter. I Sverige går utvecklingen åt andra hållet, vilket även slår mot kyrkan.

Staten (partiet) och kyrkan

Per Schlingmann, moderaternas partisekreterare intervjuas i Dagen.

Här blir sammanblandningen mellan partier och kyrkan tydlig i sin fulla absurditet. För samtidigt som schlingmann intre vill att kyrka och stat ska höra ihop så... makten lockar. Ett exempel blir i frågan om könsneutrala äktenskap:

- Jag var och träffade moderata kyrkomötesgruppen inför beslutet i Kyrkomötet. Vi hade en väldigt bra, öppen, respektfull och konstruktiv dialog.

Men om du initierar en dialog med kyrkogruppen, känns det inte som att du då som politiker försöker utöva makt över dem?
- Nej, inte alls. Det var inte så att jag kom och försökte pracka på dem vårt partiprogram. Men det är också så att de som representerar oss på kyrkomötet utgår från vårt kyrkopolitiska program som partiledningen antar.

- När vi på partistämman beslutade att verka för könsneutrala äktenskap var vi också tydliga med att om det skulle gå att genomföra i praktiken krävdes att vi följde upp det både i Sveriges riksdag men också i kyrkomötet. Och om detta hade vi en dialog.

Det hade varit intressant att där sitta som en fluga och tjuvlyssna... Här blir det tydligt just hur absurt det blir när partipolitiker ska blanda sig in i kyrkans besult. För tio år sedan fanns ett fåtal ledare i kyrkan som önskade könsneutrala äktenskap. Då var partierna emot. Idag ser det tvärtom ut. Logik? Nja.

Dagenreportern är inne på samma spår:

Förlåt att jag tjatar, men jag tycker inte att svaret blir tydligt nog. Tycker du inte att det är konstigt, att kyrka och politik får höra ihop när det gynnar partiet, men inte annars?
- Jo, det är klart att det finns många skäl som talar för att partier inte ska påverka kyrkan. Framför allt det som har med trosinriktningen att göra. Men jag skulle egentligen vilja passa på den här diskussionen just nu. För det är just det här vi ska diskutera och se hur vi hittar former för framåt. Men vår grundläggande syn är att religion och politik inte hör ihop.

Men att sitta vid maktens grytor passar bra, förstås. Men det vore spännande att veta hur en moderat församlingssyn ser ut!

Judar flyr Malmö

Den judiska församlingen i Malmö tunnas ut till följd av att många flyttar till Israel. Orsaken är dock inte en nysionistisk våg, utan att fler och fler judar trakkaseras i sin egen hemstad. Nu har det även nått till världsmedierna. Telegraph skriver:

In 2009, a chapel serving the city's 700-strong Jewish community was set ablaze. Jewish cemeteries were repeatedly desecrated, worshippers were abused on their way home from prayer, and "Hitler" was mockingly chanted in the streets by masked men.
"I never thought I would see this hatred again in my lifetime, not in Sweden anyway," Mrs Popinski told The Sunday Telegraph.
"This new hatred comes from Muslim immigrants. The Jewish people are afraid now."
Malmo's Jews, however, do not just point the finger at bigoted Muslims and their fellow racists in the country's Neo-Nazi fringe. They also accuse Ilmar Reepalu, the Left-wing mayor who has been in power for 15 years, of failing to protect them.
Mr Reepalu, who is blamed for lax policing, is at the centre of a growing controversy for saying that what the Jews perceive as naked anti-Semitism is in fact just a sad, but understandable consequence of Israeli policy in the Middle East.
While his views are far from unusual on the European liberal-left, which is often accused of a pro-Palestinian bias, his Jewish critics say they encourage young Muslim hotheads to abuse and harass them.
The future looks so bleak that by one estimate, around 30 Jewish families have already left for Stockholm, England or Israel, and more are preparing to go.

Illa, illa. Och det går inte att säga att det bara är kopplat till Israels in- och utrikespolitik. Det bränner till, inte minst för den kyrka jag tillhör, där ett antiisraeliskt perspektiv tyvärr ofta är den reflexmässiga ryggmärgsreaktionen.

Läs hela artikeln här.

Är gudstjänsten tråkig? Tiden tillbaka!

Detta spännande grepp tar Helenelundskyrkan i Sollentuna till! Denna nystartade EFK-församling ger tiden tillbaka till dem som kommer men inte är nöjda med gudstjänsten.



Dagen skriver mer.

Häromdagen suckade jag över dumhet i form av nyandlighet i kyrkan. Idag gör Elisabeth Sandlund en bra kommentar i Dagen om precis samma ämne.

Fastan förbryllar även utomlands...

Häromdagen skrev jag om synen på fastan i svensk kristenhet. Nu visar det sig att även USA förbryllas av fastan, i vart fall när vicepresident Biden gick omkring med en askfläck i pannan under onsdagen. Nej, han hade inte ramlat och slagit sig...



Dagen skriver

En knepig argumentation från en biskop.

Ibland blir jag som präst fundersam på kollegor. Speciellt när de kombinerar teologiskt och filosofiskt dålig argumentation med att argumentera för dåliga saker. Alla kan ha en dålig dag, och landa i detta fält. Säkert jag också. Men så finns de de som återkommande hamnar här:

(NB: Jag har inte träffat Bengt Wadensjö. Jag har inget skäl att avvisa honom som person. Men som teolog gör han sig återigen skyldig till dumheter.)

För några år sedan (hösten 2005) skrev han ett debattinlägg i Kyrkans tidning om att Muhammed borde ses som en Guds profet:

För något år sedan ställde en imam frågan till mig om jag ansåg att Muhammed var en Guds profet. Frågeställningen var då helt ny för mig och kändes omtumlande. Jag började fundera över vad en profet egentligen är. Jesus kallas ju av folket upprepade gånger en profet (till exempel Matt 21:11, 46, Luk 7:16, 24:19, Joh 6:14). En profet är en person som i världen bär fram ett budskap hämtat från Gud. En profet bär fram sitt budskap obekymrad om att vara politiskt korrekt. En profet är inte populistisk. En profet bär på en vision. Jag kom fram till att ”ja, Muhammed måste ses som Guds profet”.

Jag svarade på detta inlägg (Wadensjö i orginal i KT nummer 43 -05):

Bengt Wadensjö tar i sin debattartikel i Kyrkans tidning upp en viktig
men sällan avhandlad problematik: hur bemöter kristna islam? Många
kända och skickliga apologeter har inte berört frågan alls, antingen
för att denna religion inte trätt fram vid deras tid eller för att de
av någon orsak valde bort den. C.S. Lewis, ofta omhuldad apologet och
författare skriver just inget om den, ej heller Stefan Gustavsson i
sin "Kristen på Goda grunder" som på goda grunder ses som en lämplig
introduktionsbok till den traditionella apologetikfåran. Boken är bra,
men utmaningen från islam berörs inte.

Wadensjö löser problematiken genom att formulera ett antal kriterier
på vad som är en profet, ställa detta raster mot Muhammed, och utifrån
resultatet konstatera att denne allt var en Guds profet. Detta är ett
lovvärt försök, men i praktiken blir det meningslöst, ja rent av en
särdeles kraftig intellektuell reduktion som är förvånande att se från
en emeritibiskop.

"En profet är en person som i världen bär fram ett budskap hämtat från
Gud. En profet bär fram sitt budskap obekymrad om att vara politiskt
korrekt. En profet är inte populistisk. En profet bär på en vision.
Jag kom fram till att "ja, Muhammed måste ses som Guds profet"."

Egentligen är ingen av dessa faktorer speciellt besvärlig. Alla
profeter i GT, liksom Johannes döparen uppfyller dem. Problemet blir
den första tesen – om profetens budskaps Gudsursprung. Låt oss nu
hypotetiskt anta att vi byter ut Muhammed mot Joseph Smith, grundare
av mormonrörelsen.

Han hävdade att hans budskap kom från Gud, uppenbarat genom visioner
och änglars tilltal. Han struntade i att vara politiskt korrekt –
glödande slaverimotståndare som var för månggifte. Populistisk var han
inte heller. Visionsbärare? Absolut. Men ändå skriver inte Wadensjö om
Joseph Smith som en Guds profet.

Andra andliga ledare som på detta sätt också blir profeter är (för att
nämna några) Swedenborg, Jim Jones, vissa ledare för rasistiska
"kyrkor i USA" (exempelvis Church of the Creator) eller för den delen
Tomas diLeva. Matrisen är så öppet hållen så att om den första tesen –
den om ett budskap från Gud – lämnas till individen själv att besvara
så är det många, många, som blir Guds profeter – med enormt olika
budskap, olika tro och rätt och slätt olika religioner. Ett exempel -
Gud kan inte ha skapat alla människor (vilket både muslimer och
kristna tror), eller bara den vita rasen (church of the creator mfl
små sekter). Helt plötsligt har vi fyllt profettiteln med
meningslöshet upp över öronen – eftersom definitionerna är för vida.
En besvärande reduktionism har skett, som ingen religionsdialog i
världen är betjänt av.

Det är inte möjligt att bara utifrån en persons egenbekännelse säga om
dennes budskap hämtats från Gud. Detta diskvalificerar inte Muhammed
eftersom det inget säger om hans budskaps validitet. Däremot
diskvalificerar det Wadensjös definition.

Kanhända Muhammed var Guds profet. Jag tror det inte, eftersom han
inte bekänner Jesus som Messias, vilket är det nya förbundets
kriterium på att tillhöra Gud (ex 1Joh 5:1ff).

Oavsett vilket, Wadensjös väg är om än ett lovvärt försök att förhålla
sig till islam en allt för lätt väg. Den ser snygg och prydlig ut, men
är och förblir ett luftslott. Något bättre behövs..

Tyvärr fick jag aldrig något svar i Kyrkans Tidning från Wadensjö. Det hade varit kul med ett sådant - kanske ett: "Även om jag fortsätter att hävda att jag har rätt i sak kan jag erkänna att min definition var galen eller i vart fall i behov av omarbetning, låt mig formulera mig såhär istället..."? Då hade samtalet kunnat fortsätta - det hade varit spännande!

Nu är Wadensjö tillbaka igen, med ett nytt bomskott. Det har varit helg i Nacka kyrka med diverse nyandliga övningar. Och mitt i smeten sagde emeritibiskop. Det var reinkarnationstest, grupphypnos och andra saker. Sådant som genomgående kan ses (från ett kristet perspektiv) för i bästa fall tveksamt, i normalfall galet och i värsta fall ofattbart.

Bengt Wadensjö, biskop emeritus och vikarierande komminister i församlingen och en av talarna under helgen, menar att man måste vara öppen.

- Det handlar om intuition, säger han.

- Som kristen får man känna efter vad som är gott och vad som inte är det. Jag känner i alla fall om något är äkta eller inte, vad andra känner vet jag inte.

Glasklar stringens och logik, (naturligtvis förutsatt att citatet är någorlunda riktigt)? Nja... Ingen höjdare direkt...

Varför?
Därför att Wadensjö hänger upp sig på känslan. Sin känsla. "Om det känns rätt för mig så är det rätt". Om jag hade varit hans kollega i Nacka församling och känt (bara känslan) att "detta är inte gott", vems känsla hade varit riktig då?

Så återigen, även om biskopen skulle ha rätt i sak (vilket han inte har. Reinkarnation är inte en biblisk princip utan livet är ett och sedan väntar domen, inblandning med andemakter av olika slag skall undvikas m.m. m.m. osv. i nästan all evighet...) så formulerar han sig på ett sätt som tja, inte håller. Alls. Och då blir ett samtal svårt. Tyvärr.

Fastan inleds idag

Idag är det askonsdagen. Fastan inleds. 40 dagar fram till påsk (söndagen, uppståndelsedagen, är ingen fastedag) då vi med våra kroppar får följa Jesus i fotspåren upp till Jerusalem. Det kan te sig på olika sätt. Någon avstår från dator. Annan från TV eller något annat man håller kärt. Själv håller jag och min fru för andra året fast vid en klassisk modell - inget kött, inget vin (och inga efterrätter eller godis!) fram till påsken. Något enstaka undantag kan vara befogat - som idag, när jag inte beställt fisk//vegetariskt till en arbetslunch. Men målet ligger fast. Jerusalem, och uppståndelsens påskdag. Segerdagen.

Hur andra resonerar om påsken kan läsas här. Uppskattar speciellt följande kommentar:

Frågan: Uppmärksammar ni fastetiden i er församling?

- Det har jag inte ens en tanke på. Vi håller låg profil där. Jag säger som Björn Ferry sa efter skidskyttet igår: Punkt.

Sagesmannen, en god vän och broder, har senare meddelat att det inte riktigt var det som avsågs - för även om en annan predikoserie följs så sjunger församlingen fastepsalmer.

Ett annat fastetips återfinns här

Barndopet bibliskt?

Nej, menar Margret Sundin, pastor i Örkelljunga. Men när hon ska argumentera för varför uppstår en osäkerhet, eller snarare, ett logiskt dilemma i argumentationen.

Förkunnelsen om dopet måste lyftas igen. Dopet är något fantastiskt som en människa får ta emot som gåva. För egen del predikar jag gärna om dopets kraft, som ingången till Guds rikes rikedomar - människans möjlighet - Guds erbjudande. Det är fest i himlen och i församlingen när någon bekänner Jesus som Herre och låter sig döpas på egen bekännelse och tro.

Här uppstår ett problem. Jag vill först konstatera att jag till fullo håller med om att det behövs mer undervisning om dopet och dess konsekvenser - såväl i dopsamtal som i församlingssituationen. Det gäller inte minst i min egen kyrka, där en slags metodism ("vi döper inte barnen för att de behöver det, vi döper dem för att de redan tillhör Gud") smyger sig in. Det är ett resonemang som är så trevligt och så glatt, men som är fullständigt befängt och dessutom svårt att motivera från bibeln. Svårt? Snarare omöjligt. Alla har syndat och gått miste om härligheten hos Gud... Även barn. Tyvärr.

Men så till det logiska resonemanget. Pastor Sundin nämner både dopet som en Guds gåva och som en bekännelse- och lydnadshandling.Det blir en krock dem emellan. Inte bara i en del ovanliga fall (mentalt handikappade som inte kan tala eller kommunicera klart - gåva möjliggör dop men på egen bekännelse blir det inte genomförbart) utan också i vardagen. För om dopet är en bekännelsehandling hos den som döps så är barndop inte rimliga. Fine. Men om dopet är en Guds gåva så är det inte omöjligt. Barnet behöver frälsningen, liksom du och jag. Jag kunde vara elak innan jag kunde artikulerat och klart bekänna min tro.

Debattartikeln hade mått bra av att klurat lite kring denna distinktion också. Som den nu står skriven är den i många stycken inte hållbar.

How Cristian were the founders?

För den som orkar läsa en lång engelskspråkig artikel om ämnen som skola, USA, kulturkamp, grundlagstolkning m.m. rekommenderas denna artikel varmt! Det handlar om hur kristna the founding fathers (de statsmän och ledare som grundade USA) egentligen var, och om hur tolkningen av det arvet påverkar och påverkas av skolpolitiken i USA, den för läroboksförfattare viktigaste delstaten i USA. Oavsett vilket politiskt eller religiöst perspektiv du har som läsare, så berör den. Och väcker en del frågor om Sverige, för den delen, i alla fall hos mig.

Johannelundsstudenter får chans att läsa i Oxford

Fick häromdagen höra att Johannelunds teologiska högskola nu fått till ett avtal om samarbete med en Anglikansk församling. Under termin 8-9 (av 11) kan studenter finnas i England och studera goda och växande församlingar, för att sedan ta ut poängen vis Wycliffe Hall i Oxford. Och som vi alla vet, Oxford slår det mesta sett till internationell status.

Dagen skriver om det idag.

Detta kan leda till intressanta kontakter, men också till ett inflöde av den goda förnyelse som finns i den anglikanska kyrkan. Där växer många församlingar. Och, inte förvånande, det är de evangelikala, karismatiska och förnyelseinriktade som växer. Lite sådan inspiration har redan nått oss. Mer sånt tack!

EFK - "Vi avsäger oss vigselrätten"

- Vi har tagit ett beslut i förra årets representantskapsmöte om att vi har för avsikt att avsäga oss vigselrätten, och det finns inget annat beslut, säger Øyvind Tholvsen.

Igår skrev jag om att signalerna från Örebro antydde att EFK inte skulle avsäga sig vigselrätten. Idag är tongångarna klargörande - så är inte fallet, lagt beslut ligger. Vilket är positivt. Civillagstiftning för äktenskap kräver föregångsmän!

Nej till homovälsignelse i Finland

Biskoparna i den finska lutherska kyrkan håller fast vid Guds ord och löften.

- För oss är inte registrerat partnerskap ett äktenskap, utan ett annorlunda förbund som samhället har accepterat. Att viga par av samma kön i kyrkan kan inte komma ifråga, sa ärkebiskop Jukka Paarma på en presskonferens efter biskopsmötet.

Finlands lutherska biskopar håller fast vid den traditionella äkenskapssynen enligt vilken Gud har skapat människan till man och kvinna och stiftat äktenskapet.

Det är gott att se detta, att det finns kyrkor som håller fast vid evangeliet även när det bränns. Men så är ju den finska lutherska kyrkan oerhört präglad av de olika väckelserörelser som dragit fram de senaste 300 åren. Där har, om än i olika varianter, förståelsen av det levande ordet bevarats, vilket också präglat kyrkan i sin helhet. I Sverige har vi det inte riktigt på samma sätt - här är väckelsearvet svagt på riksnivå i kyrkan medan det politiska arvet som ville tämja/bekämpa kyrkan inifrån är starkare. Ack ja...

Ser dessutom att EFK kanske behåller vigselrätten. Synd. Vore bra om någon orkade markera mot statsmakten! Och i så fall kanske fler skulle orka/våga följa efter!