Ord och inga visor - relationssammanbrott på G?

Those in same sex marriages, and those who support the legitimacy of such marriage, shall not be invited to work in the ELCT. We further reject their influence in any form, as well as their money and their support.

Så skriver ELCT, Tanzanias evangelisk-lutherska kyrka i ett pressmeddelande. Läs det en gång till. Det är ingen liten kyrka som morrar. Över fem miljoner medlemmar som nu tar avstånd, och det skarpt, mot "den nya äktenskapssynen".


Jag skrev om detta i mars med följande ord

 Det är ett friskhetstecken att kyrkan i tredje världen törs höja sin egen röst och driva sin egen linje. Om vi vill fortsätta skicka missionärer till Tanzania så är det inget problem. Halva biskopskollegiet kan komma i fråga. De andra, "progressiva", får stanna hemma och odla sin provinsialism som de önskat.

De orden står kvar, men med fördjupad innebörd. Idag kom liknande uttalanden från Mekane Yesuskyrkans vicepresident. Från kyrkokansliet lär det tyvärr viftas bort. Men konsekvenser blir det.

Någon talar klarspråk!

Ni kanske har hört hur det brukar låta från Uppsala när Svenska Kyrkans årliga medlemsstatisik kommer. Något i stil med "Folk vet inte om allt bra vi gör". Eller "De som döps och de som träder in i kyrkan är lika många som de som träder ur, så det är bara det lilla problemet att folk brukar dö förr eller senare som gör att vi minskar." Icke så denna gång. För på frågan "varför lämnar folk Svenska Kyrkan" får Sydsvenskans reporter följande svar:

– Det finns sällan en enda huvudorsak. Ofta blir omsorgen om den egna ekonomin eller upprördhet över negativ publicitet en utlösande faktor till att folk lämnar kyrkan. Men grundorsaken är att den enskilde har en svag anknytning till kyrkan eller saknar en gudstro som motiverar att man blir kvar.

Detta säger Anders Sandberg, forskare hos Svenska kyrkan i Uppsala. Han bör ha en eloge för att säga som det är. Människor lämnar inte kyrkan primärt på grund av Bjästafallet, eller på grund av andra medialt uppärksammade händelser. De lämnar, eftersom de inte delar trons gemenskap. Med den vetskapen i ryggen kanske vi kan tala om framtiden med mer realism på fötterna.

Sanning och konsekvens.

ELCT, den lutherska kyrkan i Tanzania sätter ned foten mot sin svenska systerkyrka.

I klartext vill man bara ta emot sådana missionsarbetare som inte stöder sin egen kyrkas uppfattning. Detta för att missionärer i sitt arbete undervisar och förkunnar. De tanzaniska biskoparna vill inte öppna upp för en lära som leder till missförstånd och förvirring.

Det finns också en kritik mot att politiker med anknytning till de parlamentariska partierna styr kyrkan. Hur ska hon då kunna vara ett salt för världen, och var finns biskoparnas läroauktoritet, frågar sig biskop Israel-Peter Mwakyolile, just nu på besök i Sverige.

Denna typ av invändningar kommer att bli vanligare ju längre tiden går. Vi har redan kunnat se hur relationerna med Mekane Yesus-kyrkan tagit skada av vår kyrkas nya syn på äktenskapet. Liksom med Rom. Liksom med ELCT. Och så vidare. Det är ett friskhetstecken att kyrkan i tredje världen törs höja sin egen röst och driva sin egen linje. Om vi vill fortsätta skicka missionärer till Tanzania så är det inget problem. Halva biskopskollegiet kan komma i fråga. De andra, "progressiva", får stanna hemma och odla sin provinsialism som de önskat. Tillsammans med de politiker som av biskop Mwakyolile med rätta kritiseras.

Nyplantering i Svenska Kyrkan del 1

Ibland blir man verkligen glad! I morse läste jag så intensivt så jag höll på att missa ett möte inför kommande påsktemadagar. Varför? Jo, i Stora Höga håller Jörlanda församling på med vad som bara kan beskrivas som en församlingsplantering. Dagen skriver:

 I Svenska kyrkans gula församlingshem firas nämligen gudstjänst, den första i den form som utvecklats för satsningen i Stora höga. Sedan början av 2009 håller Jörlanda församling på att bygga en levande kristen gemenskap i Stora Höga genom projektet Frisk fläkt.

Detta är spännande, lockande och aktuellt! Man vill betona den gudstjänstfirande gemenskapen, frivillighetens betydelse och gemenskapens roll för att bygga församlingsgemenskap. En av ledarna, Mike Boije säger:

 Vår uppgift i början är inte att nå den stora massan utan att bygga upp en stabil kärna. Det är viktigt att hitta den grupp som kan bära församlingen

Till detta går bara att säga "ja och amen". Och uttrycka ett stort "lycka till!" Det som sker i Stora Höga är utmanande, spännande och något att ta fasta på för fler svenskkyrkliga sammanhang.

Boktips - Community of Kindness

64. Make a 10-year commitment.

Step 1. Buy a burial plot.

Step 2. Make frequent reference to that burial plot as you talk about your commitment to your city and to your people. (If you place the headstone in your living room, it makes a heck of a conversation piece!) 

Så inleds ett av de 105 råden i Steve Sjogren och Rob Lewins bok Community of Kindness (2003). En bok som jag precis avslutat läsningen av och som jag absolut kommer att läsa igen. Den är helt klart skrivet med ett amerikanskt tankesätt för ögonen, och den är dessutom skriven (verkar det som) för större städer än den jag själv är verksam i.  Dock finns det mycket att ta till sig av även för oss här i vårt land, vilket gör att jag skulle rekommendera den för många ledare, inte bara för församlingsplanterare.

Råden skulle någotsånär kunna destilleras:
* Att plantera församlingar är det näst jobbigaste som överhuvudtaget är möjligt att göra. Men värt det ändå.
* Ledaren måste lägga mycket tid i bön. MYCKET tid i bön.
* Vikten av att tjäna andra och leda med exempel understryks.
* "Servant evangelism" - evangelisering genom att göra praktisk tjänst i det lokala sammanhanget - betonas.

Boken är vettig att läsa och bör finnas i en församlingsplanterares bibliotek. Själv hoppas jag att min fru skulle ta och läsa denna - samtalet skulle kunna bli mycket intressant - även om vi båda arbetar i befintliga sammanhang. Många av lärdomarna går att ta till sig ändå. Tyvärr är en av de saker som slås fast i boken att det bara finns en sak som är jobbigare än att plantera en församling - och det är att förnya en befintlig, trött en.

I Sverige är församlingsplantering främst något som frikyrkorna, delar av invandrarkyrkorna och EFS jobbar med. I Svenska kyrkan är det i stort sett ett okänt begrepp. Krismentaliteten och den minskade ekonomin kommer att kunna leda till uppvaknande på denna punkt. Distriktskyrkopräster i vårt stift och på andra håll börjar nu fundera på möjligheten att starta EFS-föreningar/grupper i sina kyrkor för att få till en grupp som kan bära kyrkan när församlingsekonomin inte längre tillåter det. Jag kan tänka mig att denna bok inte skulle vara det mest lättsmälta eller det mest nyttiga att läsa för komministrar med sådana planer - i så fall skulle jag i första hand rekommendera den anglikanska rapporten Mission-shaped Church. Men som bok nummer två eller tre skulle denna kunna göra sig - som motstånd och som något att brottas med. Själv kommer jag att läsa om den. Snart.