2008/12/12

Mer om McLaren

Är fortfarande väldigt glad att ha läst "A generous Ortodoxy." Stötte dock på en intressant snutt kring Brian McLaren, som jag reagerade en smula på:



McLaren landar här i en hållning som ser försoningen som något som pekar på Kristi kärlek snarare än som något som är nödvändigt för att försona människorna med Gud. Anselm vs Abelard, eller för den delen Rosenius mot Waldenström en gång till, alltså? Nog är i och för sig McLarens utmanande fråga spetsig, och väl värd att fundera på! Uppmanar Gud oss att förlåta, men själv inte kan göra detta? Själv tror jag att den subjektiva försoningsläran har sina svagheter, vilket gör den svår att bejaka, men McLarens fråga är en utmaning att ta på allvar.

En konservativ amerikansk kalvinist ger ett svar på detta. Det är pratradio. Det är konservativt, även politiskt. Det är (är jag rädd) en man som skulle rösta på en åsna (sic!) till vilket ämbete som helst, bara sagde grå fyrbening var republikan och kyrkomedlem. Men ändå värt att lyssna på - för här kommer en utmaning till McLaren - och oss andra: Om de sociala insatserna är så viktiga för kristen tro, hur kommer det sig att Jesus inte gjorde mer för att korrigera korrupta strukturer i sin samtid? Det verkar inte ha varit hans huvudprioritet om man läser i bibeln.

Visst, det går att svara (och jag gör båda svaren till mina) att John MacArthur är sessasionist (andens gåvor är inte verksamma idag) och därför kanske har svårt att tänka sig att be om övernaturligt helande, profetera över betryckta o.s.v., dels att han kanske missar det Jesus sade om att vi ska göra större saker än vad han gjorde. Och om då korset är rest en gång för alla, kan det knappast vara den vägen vi är tänkta att vandra... Men - frågan är utmanande.



Brian McLaren ger ett svar som är intressant såtillvida att han försöker peka på hur Jesusefterföljelse och kyrkotillhörighet inte nödvändigtvis hänger ihop, vilket man inte måste vara sekulär humanist för att peka på. Kyrkans minskande trovärdighet skapar människor som tar avstånd från Jesus, och i kyrkorna missar människor Jesu budskap och lägger lite puder på ytan istället:

2008/12/11

Ett citat...

"Cathedrals, stained glass windows, and hymnals were all forms of emerging worship at one time."
Emerging worship av Dan Kimball, s.9.

A generous Orthodoxy - en genomläsning...

Har precis avslutat Brian McLarens "a Generous Orthodoxy", nyss utkommen på svenska under titeln "en generös radikalitet". Helt klart en läsvärd, och tankeväckande bok. Jag är långt ifrån säker att jag håller med om allt, men McLaren tillåter sig själv, och mig som läsare att tänka, vilket gör den klart smaklig för mig som nog fått en överdos av det som Adrian Plass kallat för kristen kinamatslitteratur - mättar för stunden men snart blir man hungrig igen.

McLaren lägger stor vikt vid ortopraxin, det rätta levernet, och inte bara i förhållande till klassiska privatetiska saker, utan i förhållande till alla människor som finns runt omkring. Här upplever jag att det blir spännande - och utmanande! En känga åt de Evangelikala som per automatik drar åt socialkonservativ högerpolitik och glömmer bort de svaga och utsatta. Å andra sidan tror jag att han slagit rätt hårt mot den kristna vänstern och dess brist på betoning av individuellt ansvar i "privatmoralfrågor" om han skrivit i Sverige. Just denna del, ansvaret för nästan är väl värt att kombinera med exempelvis:



Keith Green lyckades inte alltid få till en alltigenom generös radikalitet, men här är han väl värd att ta en titt på. "But Lord, there must be some kind of mistake here..." Det är ett fundament att taga vara på sin broder.

Som sagt, läs boken.
/Jx

Back in buisness...

Har beslutat mig för att på prov återuppta bloggandet igen. Får se vart det tar vägen.
/Jx