2010/03/30

Bokbord i kyrkan 5 – om prissättning och sånt

När det så gäller prissättning vid bokbordet så uppkommer omedelbart frågan om vinst. Ska försäljningen gå med vinst, varför och i så fall hur mycket?
För mig är svaret enkelt - ”ja, det ska gå med vinst”. Inte för att tjäna pengar på det, utan för att vinsten minskar skadan från eventuellt svinn, det möjliggör att ge bort böcker i rätt tid till rätt person och det gör också att det i ekonomiskt trängda tider inte riktas kritik mot ett välsäljande bokbord. Men självklart ska du inte räkna med att bokbordet är till för att täcka delar av din lönekostnad (om du är anställd) – det ska ses som en service – och inte minst som en missionsinsats!

Se också för allt i världen också till att ha priser som inte kräver en massa växel hos den som handlar! Våra priser är 10 (”fyndhörna” med en del gamla böcker – här kan du ha dina gamla trötta ex med gott samvete!) - 50 (ett trettiotal titlar) – 75 (ca 10 titlar) – 100 (4-5 titlar) – 150 (3-4 titlar) – 200 kronor (2-3 titlar). Böckerna för 75 har sålt rätt dåligt, vilket delvis kan ha att göra med att det ändå är ett uddapris jämfört med de andra – kan bli något att titta närmare på. Så sikta på jämna tiotal – det säljer bättre!

Hur då ta betalt? Vi har ett enkelt kassaskrin där betalning kan erläggas. Bulta fast i bordet om stöldrisk föreligger! Och se till att töm pengarna ofta – det gör också att du har bra koll på hur försäljningen går. Om inte annat så bör det göras minst två gånger i månaden, men i vissa kyrkor där många rör sig bör det göras så ofta som 1-2 gånger om dagen så att inte tillfället ska göra tjuven.

Se också till att göra regelbunden reklam. Affischera i kyrkan, annonsera i församlingsbladet, ta upp det i pålysningarna i några gudstjänster, ta hjälp av konfirmanderna att sälja vid kyrkkaffet... Det finns många idéer att använda. Tänk dock på att inte vara för påstridig. Något jag brukar göra är att gå i butiker bara för att möta goda och mindre goda säljare, för att uppleva hur det känns att bli bemött av olika slags säljare – bilhallar är min favorit för denna övning. Kan vara ett bra tips också för dig!

Slutligen – håll fräscht. Håll rent från papper, foldrar, information och annat som inte är böcker. Du är ansvarig för bokbordet. Då bör du också få bestämma om vad som finns där! Om du likt mig inte älskar att skylta snyggt, och inte är bäst på det kan det vara värt att ta hjälp här – liksom på andra håll. Delegera i så fall ansvaret så att den som sköter ”layouten” har fria händer på det – precis som du ska ha fria händer för att sköta beställningar och annat.

Någon talar klarspråk!

Ni kanske har hört hur det brukar låta från Uppsala när Svenska Kyrkans årliga medlemsstatisik kommer. Något i stil med "Folk vet inte om allt bra vi gör". Eller "De som döps och de som träder in i kyrkan är lika många som de som träder ur, så det är bara det lilla problemet att folk brukar dö förr eller senare som gör att vi minskar." Icke så denna gång. För på frågan "varför lämnar folk Svenska Kyrkan" får Sydsvenskans reporter följande svar:
– Det finns sällan en enda huvudorsak. Ofta blir omsorgen om den egna ekonomin eller upprördhet över negativ publicitet en utlösande faktor till att folk lämnar kyrkan. Men grundorsaken är att den enskilde har en svag anknytning till kyrkan eller saknar en gudstro som motiverar att man blir kvar.
Detta säger Anders Sandberg, forskare hos Svenska kyrkan i Uppsala. Han bör ha en eloge för att säga som det är. Människor lämnar inte kyrkan primärt på grund av Bjästafallet, eller på grund av andra medialt uppärksammade händelser. De lämnar, eftersom de inte delar trons gemenskap. Med den vetskapen i ryggen kanske vi kan tala om framtiden med mer realism på fötterna.

2010/03/29

Bokbord i kyrkan 4 – Att hitta böcker

Hittills i serien har jag skrivit om bokbordets betydelse, om hur man inte ska göra och om hur man kan börja med ett bokbord. Nu kommer vi till det viktiga - böckerna.

Hur hittar man dem? Generellt kan sägas att det finns två alternativ – antingen beställa direkt från förlagen eller att beställa från internetbokhandlare som Adlibis eller bokus. Själv har jag beroende på situation beställt både från förlag och från näthandlare. Prissättningen har ofta styrt mitt val av beställningskanal, men även smidigheten spelar roll. Exempelvis har bokförlaget Libris i skrivande stund en mycket svårarbetad hemsida, medan nätbokhandeln Adlibris är mycket lättarbetad. Ska du bara beställa 1-2 exemplar/titel och dessutom från flera förlag är nätbokhandel nog att rekommendera. För kompletteringar eller större beställning av enskilda titlar kan förlagen vara väl värda att snegla på. Papperskataloger finns också - förlagen skickar gärna om du mailar eller ringer dem. Några av de större kristna bokförlagen är Libris, Verbum, Argument, Marcus, Gospel media och Livets Ords förlag.

När du botaniserat sortimenten är det dags att skissa på vad som ska beställas. Här är värt att fundera på var man är, hur många som firar gudstjänst och vilka åldrar de har. Viktigt är också att du själv har läst i vart fall en del av de böcker du tar hem. Om titlar kan sägas mycket.  Det enda jag skulle vilja rekommendera är att du alltid bör ha en eller flera som kan sägas vara ”vittnesbördstitlar”, böcker skrivna av människor som kommit till tro i vuxen ålder. Aktuella exempel är Göran Skyttes Omvänd, Ingela Agardhs Den stora upptäckten och Elisabeths Sandlunds Drabbad av det oväntade. Fler böcker finns också – och dessa är alltid intressanta – att läsa själv och att ge bort. Annars är församlingens profil viktig, liksom vad du som ansvarig tror säljer.

Generellt kan sägas att lågt pris är viktigt, speciellt om du har många ungdomar och studenter i den gudstjänstfirande församlingen. Adlibris (som är den internetbokhandel jag av gammal vana använder) har en bra funktion som gör att du kan söka på förlag och sedan sortera efter prisnivå. Det gör det möjligt att få hem en hel del billiga(re) böcker som sedan kan säljas till lågt pris. Speciellt de sista böckerna från en tryckning - förlagsresterna -kan säljas till riktigt låga priser på detta sätt!

Sanning och konsekvens.

ELCT, den lutherska kyrkan i Tanzania sätter ned foten mot sin svenska systerkyrka.
I klartext vill man bara ta emot sådana missionsarbetare som inte stöder sin egen kyrkas uppfattning. Detta för att missionärer i sitt arbete undervisar och förkunnar. De tanzaniska biskoparna vill inte öppna upp för en lära som leder till missförstånd och förvirring.
Det finns också en kritik mot att politiker med anknytning till de parlamentariska partierna styr kyrkan. Hur ska hon då kunna vara ett salt för världen, och var finns biskoparnas läroauktoritet, frågar sig biskop Israel-Peter Mwakyolile, just nu på besök i Sverige.
Denna typ av invändningar kommer att bli vanligare ju längre tiden går. Vi har redan kunnat se hur relationerna med Mekane Yesus-kyrkan tagit skada av vår kyrkas nya syn på äktenskapet. Liksom med Rom. Liksom med ELCT. Och så vidare. Det är ett friskhetstecken att kyrkan i tredje världen törs höja sin egen röst och driva sin egen linje. Om vi vill fortsätta skicka missionärer till Tanzania så är det inget problem. Halva biskopskollegiet kan komma i fråga. De andra, "progressiva", får stanna hemma och odla sin provinsialism som de önskat. Tillsammans med de politiker som av biskop Mwakyolile med rätta kritiseras.



2010/03/26

Bokbord i kyrkan 3 – hur kan man börja?

Tidigare inlägg hittar du här och här.

Jag vet inte om du som läser detta är präst, diakon, pedagog eller lekman. Jag vet inte om du blivit tilldelad uppgiften eller om du själv med glädje tagit på dig den – att starta och eller driva ett bokbord i kyrkan där du finns. Men vad jag vet är att jag vill ge dig en verktygslåda med råd och tips som möjliggör för dig att lyckas med din uppgift!

Det första som krävs för att du ska kunna lyckas med uppgiften är att du får ansvar från den beslutande nivå så att du har frihet att göra ett bra jobb. Om du har frihet under ansvar så kan det bli bra – och roligt! Har du varken eller torde det bli ett slitsamt skitgöra som suger musten ur dig. Inte så att du inte ska lyssna på de idéer du får från andra, men någon måste vara ytterst ansvarig för bokbordet. Jag förutsätter att du är det, eller i vart fall kan bli det.

Det andra som behövs är en (semi)permanent fysisk yta att hålla till på. Böcker tar stryk av att flyttas för ofta, så det är bra om du får en bokhylla, ett bord eller en annan möbel som du själv får inreda som du vill. När du vet hur stor yta du får, då vet du också hur många titlar du kan exponera samtidigt. Du behöver ingen jätteyta, men en hylla eller ett bord kan vara bra så att du kan exponera framsidorna – det säljer!
Fortsättning följer om några dagar...

2010/03/25

Församlingsplantering efter sammanslagning - ja tack!

Det är helt avgörande för om en ny kyrka "lyckas" huruvida hon blir en församlingsgrundande rörelse eller ej. Människor i olika åldrar känner Guds kallelse till ett församlingsgrundande arbete. De behöver få sin kallelse bejakad också i ny kyrka.
Så skriver några av Missionskyrkans ledare för det nationella församlingsplanteringsarbetet i en debattartikel i Dagen. Inför sammanslagningen menar de på att:

I frontlinjen för denna nya kyrka behövs nya församlingar som på nya platser och i nya miljöer och kulturer möter nya människor och för dem in i gemenskap med Jesus Kristus och hans församling.
Det är bara att hålla med. Alltför få församlingar har planterats utifrån dessa tre samfund.
Men några exempel finns -  SMK har bland annat Åbylundskyrkan och de församlingar som är knutna till Gå ut mission. Baptisterna har exempelvis den vietnamesiska baptistförsamlingen i Oskarshamn som startade 2007.
Men så värst mycket är det inte - ännu. Vi får hoppas att "samfundskyrkan" får bra fart med detta viktiga arbete!

I dagsläget är EFK vassast när det gäller nyplanteringar under det sista decenniet. Jag antar att Svenska Kyrkan (EFS) kommer tvåa. SMK, större än EFS och EFK tillsammans, ligger en bra bit bak. Hoppas på förändring, eller rättare sagt, att alla än mer ska befrias till att nå nya människor!
/f Johannes

2010/03/24

Bokbord i kyrkan 2 – hur man garanterat misslyckas.

I min förra post gav jag skäl för varför det är vettigt att ha bokbord i kyrkan – det ger möjlighet för spontana möten med goda böcker. Dagens post handlar om hur man inte ska göra. Om du känner igen ditt bokbord i detta. Gör om, och gör rätt!

Men om du verkligen vill misslyckas – gör då såhär!

1. Se till att dina böcker är gamla. Böcker som är skrivna för länge sedan kan ändå kännas aktuella och fräscha (Boenhoeffer och Giertz i nyutgåva säljer ofta bra och har relevans ännu idag, liksom många av kyrkofäderna...), så se till att du inte har några sådana titlar till hands. Skylta gärna tydligt med omslag som var supertuffa för 15-25 år sedan, men som idag skriker ”ute!”. Eller ännu hellre, visa inte omslagen utan låt böckerna vända ryggen mot omvärlden. För bästa effekt, lägg först böckerna på lager i ett soligt fönster under ett år eller två. Det blir fint. Komplettera med fuktskadade ryggar, och gärna hundöron. Det är kristligt att sälja skadade böcker.

2. När du köpt in (eller ännu hellre, övertagit från någon företrädare) böcker och prismärkt dem, sänk aldrig dina priser, hur länge de än står på hyllan. Höga priser är en garant för att böckerna är bra, eller hur? Du är väl ingen sellout? Och på tal om priset, ojämnt är bäst. Varför sälja för 300 när 304 går lika bra. Sikta på primtal. Eller låt slutsiffran alltid vara 4, eller möjligen 7. Aldrig 0, eller 5. I dagens kortbaserade samhälle bör folk lära sig att alltid ha med sig kontanter i alla möjliga valörer. Det blir bäst så.

3. Se till att du blandar dina böcker med foldrar, tidningar, annonsblad, förra årets lägerinfo och annat, så att de som söker böcker lär sig hur viktigt det är att vara hängiven i sitt letande. Dolda skatter är de bästa. Därför bör de flesta böcker i hyllan dränkas av andra papper. Plottrighet är en dygd.

4. Låt alla som vill (och några till) vara med och bestämma om vilka titlar som ska med – inte bara komma med förslag. Helst ska kyrkoråd (eller ännu bättre kyrkofullmäktige) eller styrelse besluta om vilka titlar som ska säljas. Det är också bra om hela det beslutande organet – alla tillsammans -  har ansvar för bokbordets dagliga skötsel. Även om inget blir gjort så riskerar ingen att bli överlastad med jobb. Allas ansvar blir ingens.

Om ovanstående råd följs kan jag nästan garantera att ert bokbord blir en totalflopp. Om det inte är önskemålet så rekommenderar jag att du läser kommande inlägg i serien också.

2010/03/22

Bokbord i kyrkan 1 – behövs de i våra kyrkor idag?

Jag tänker ta en serie inlägg om något som kanske är lite gammalmodigt. Bokbord, med fysiska böcker av papper.




För 150 år sedan fanns det mängder av kolportörer som spred kristen litteratur i vårt land. Goda böcker är något som inte bara behövdes då utan som också fyller en funktion idag. Därför kommer jag att skriva en serie inlägg med tips för dig som är ansvarig för, eller vill starta ett, bokbord i din kyrka/församling.

Den första frågan som man behöver ställa sig är om det överhuvudtaget behövs? Behöver man hålla på med bokförsäljning i kyrkan? Behövs böcker idag?
Mina svar är enkla. Ja, Ja, Ja. Böcker behövs idag. Goda kristna böcker behövs idag. Och de behöver säljas i kyrkan.
De missionsbokhandlar som en gång fanns har på de flesta ställen försvunnit. I de städer där de ännu finns ska man vara glada över att butiker som Gospelhörnan och Duvan ännu finns kvar. Men för de flesta av oss är minnet av missionsbokhandeln i staden något som är just ett minne.

Behovet av god litteratur är något som kvarstår. Bibeln består. Behovet av böcker som hjälper oss att tränga djupare in i Bibeln och i livet tillsammans med Gud tror jag finns kvar. Nu är det i och för sig så att de som läser böcker i Sverige i stort är färre till antalet – men de som läser böcker läser mer! I vårt land säljs en hel del böcker, vilket också delvis hänger samman med de nya distributionsformer som dykt upp de senaste åren. Pocketställ i mataffärerna är ett exempel. Internetbokhandlarna är ett annat.

För kristna böcker så finns numera främst näthandel som alternativ för människor. Men få är de som handlar regelbundet där, och ännu färre som handlar spontant där. Vid ett bokbord i kyrkan kan detta spontana möte med böcker få ske. Det är ett tungt skäl för att ha bokbord i våra kyrkor. För det spontana mötet ger möjlighet till att få läsa god litteratur – litteratur som kan få mig att växa som människa och kristen.

Följ serien här, här.

EFK fortsätter växa!

EFK ökade sitt medlemsantal med drygt 1% under 2009. Grattis! Men också ord till eftertanke för oss andra - vad gör vi fel (eftersom det bevisligen går att göra rätt) i våra sammanhang?

Mer läsning hos Stefan Swärd

2010/03/21

Förbön om fysiskt och psykiskt helande i Svenska kyrkan

Gud, kom till min räddning
Herre, skynda till min hjälp.

I alla tider har det betts för sjuka. Jakob skriver om det:
Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom.
I vår egen kyrka har det sista århundradet ofta setts med oblida ögon. KG Hammar skrev en krönika (ej online) i förrförra numret av KT som gav en småsläng mot förbönen för sjuka - istället menade han på att strukturella frågor var det som kristna ska jobba med. Men det är tydligt att när Gud griper in och sjuka blir friska så är det något som får genomslag i människors liv! Kanske till och med mer genomgripande än om det är strukturella problem som bekämpas.

Det är viktigt att ge utrymme för personlig förbön i eller i anslutning till gudstjänsten. För att visa på allas betydelse och Guds vilja att även i det timliga, här på jorden, beröra människor. För att låta bönen bli mer konkret än att bara tända ett ljus (kombination av dessa två, och kanske andra böneformer, är verkligen att rekommendera!). För att betjäna människor och möta deras längtan.

Därför hoppas jag att det i många svenskkyrkliga församlingar kommer att spira förbön för sjuka. Och jag hoppas innerligt att Gud kommer att svara på bön. Det har Han gjort förut. Och det gör Han idag.

2010/03/20

Bön och arbete

Bön utan arbete funkar inte. Bön är ett arbete, vare sig det är förbön för den enskilde, andlig kamp eller vardagens liv med Gud. Bön utan arbete är lättja.
Arbete utan bön funkar inte. För arbetet behöver vara en bön. En bön om Guds närhet. Om Guds hjälp i vardagen. Om att det jag gör skall vara välsignat, och att jag inte skall göra något annat än vad Gud välsignar. Arbete utan bön är högmod.

Mer och mer har jag fått växa i bönens betydelse. Inte så att jag är ett föredöme för alla de heliga, men att jag i vart fall kan vara en liten förebild för mig själv för några år sedan. Det intellektuella, insikten om bönens betydelse, har funnits där. Men nu har också praktiken börjat ta form i större skala. Och det är gott.

Gud, bevara min dag och mitt arbete
Låt mig få leva i din närhet
Låt min bön få vara ett arbete
och mitt arbete en bön.
Dig till ära och människor till upprättelse och frälsning.
Amen.

Församling mot konkurs?

I Sörmland är lilla Bettna församling med drygt 900 medlemmar på väg mot konkurs. Detta efter att ett av församlingen helägt bolag som driver ett ålderdomshem, Kullagården, gått back tre år i rad. Nu rör sig skulderna om en miljon kronor, vilket är klart stora summor när det gäller en liten landsbygdsförsamling. Den gudstjänstfirande gemenskapen är knappast beredda att bära denna summa, och domkapitlet sliter sitt hår:
Domkapitlet ser så allvarligt på situationen i Bettna att man skriver i sitt föreläggande att ”Församlingens fortbestånd är satt i fara”.
Tidigare i höstas rapporterades det om att Ockelbo var på väg mot konkurs, men där tycks det ha löst sig, i vart fall för stunden. Läget för Bettna är i vart fall mycket allvarligt och kan bli en följetong. Helt klart är i vart fall att riskerna för församlingar ökar markant när man ska försöka sig på att driva affärsliknande verksamheter.

2010/03/19

Innanför och utanför - om religion och skönlitteratur.

Jag har sista tiden roat mig med att läsa en hel del skönlitteratur, till min frus förvåning och kanske också glädje. Det har mest blivit Per-Anders Fogelström, och jag har hunnit en halvdussin böcker sista två veckorna. Just nu är jag inne på en av hans bokserier om människor i Stockholm, den så kallade kamratserien. Mycket är, precis som vanligt, riktigt bra. Han kunde sitt Stockholm och det märks. Och precis som alltid så kan han beskriva människor, deras tankar och funderingar. Den tidiga arbetarrörelsen har i honom en god tecknare, något som märks här såväl som i den kända och kanske numera mest lästa av hans bokserier; stad-serien och i Café Utposten från 1970.

Men något han inte riktigt fixar är att teckna människor med en religiös tro. Det blir på något sätt platt. Typerna går att känna igen - Folkes moder i kamratserien som är trångsynt och inskränkt. Men beskrivningen känns inte reell. Andra har skildrat dyster och livlös religiositet bättre. Strindbergs beskrivning av sitta alter egos reaktion på att höra Rosenius predika (från Tjänstekvinnans son), är betydligt bättre:

De reste. Johan gick i Betlehemskyrkan och
hörde Rosenius. Rummet var mörkt, hemskt, och
mänskorna sågo ut som de fyllt de fatala tjugofem
åren och fått ryggraden smält. Blygrå i ansiktet,
slocknade blickar; skulle det vara möjligt att den
doktor Kapff skrämt dem till Jesus allesammans?
Underligt såg det ut.

Rosenius såg ut som friden och strålade av
himmelsk glädje. Han erkände visserligen att han var en
genomusel syndare, men Jesus hade honom renat och
nu var han lycklig. Han såg lycklig ut. Var det
möjligt att det fanns en lycklig mänska? Varför
blevo då icke alla läsare!
Johan blir nu inte läsare, men dock, det är en mer förståelig utveckling hos honom än hos Fogelström. Men det kan bli ännu större skillnad. När jag läste Evelyn Vaughs fantastiska "Brideshead revisited" (En förlorad värld) förra året slogs jag av den lysande skildringen av kapten Ryders resa - från agnosticism till en sakta spirande tro. Men så är det ju en bok om nådens verkan i människors liv, skriven av en man som lämnat ungdomens otro och kom att bli en bekännande romersk-katolsk kristen. Boken är en fantastisk skildring av nåd, av människor, av en förlorad värld. Läs den.

För Fogelström skriver bra, rikigt bra. Men Vaughs nivå når han inte.

2010/03/16

Nyplantering i Svenska Kyrkan del 1

Ibland blir man verkligen glad! I morse läste jag så intensivt så jag höll på att missa ett möte inför kommande påsktemadagar. Varför? Jo, i Stora Höga håller Jörlanda församling på med vad som bara kan beskrivas som en församlingsplantering. Dagen skriver:
 I Svenska kyrkans gula församlingshem firas nämligen gudstjänst, den första i den form som utvecklats för satsningen i Stora höga. Sedan början av 2009 håller Jörlanda församling på att bygga en levande kristen gemenskap i Stora Höga genom projektet Frisk fläkt.
Detta är spännande, lockande och aktuellt! Man vill betona den gudstjänstfirande gemenskapen, frivillighetens betydelse och gemenskapens roll för att bygga församlingsgemenskap. En av ledarna, Mike Boije säger:

 Vår uppgift i början är inte att nå den stora massan utan att bygga upp en stabil kärna. Det är viktigt att hitta den grupp som kan bära församlingen

Till detta går bara att säga "ja och amen". Och uttrycka ett stort "lycka till!" Det som sker i Stora Höga är utmanande, spännande och något att ta fasta på för fler svenskkyrkliga sammanhang.

2010/03/15

Exorcism idag


"Are you afraid of the Devil?” The world’s most famous exorcist levels his gaze at me and then smiles.
“No, it is he who is afraid of me. I work in the name of the Lord. ..." 
Exorcism, utdrivandet av onda andar och demoner förekommer flitigt än idag. I Etiopien räknar Mekane Yesus-kyrkan, vår systerkyrka där, med att så mycket som två tredjedelar av de som kommer till tro gör det då de själva eller någon i deras omedelbara närhet fått uppleva ett fysiskt helande, befrielse från onda andars inflytande eller någon annan form av övernaturlig kraftgärning. Även i Anglikanska kyrkan förekommer det stiftsteam i varje stift som går att kalla på vid behov i den lokala församlingen. I Sverige är det inte lika utbrett - i början av min studietid hörde jag om en tjej som gått ut året innan jag började, kommit till Luleå stift som adjunkt och blivit uppsökt av ett par i församlingen som hävdade att det spökade i deras hus och behövde hjälp. När hon kontaktade stiftet visste man inte riktigt hur man kunde hjälpa henne. Till sist var det någon handläggare som nämnde några pensionärer i trakten som kanske kunde hjälpa till... Sagt och gjort, hon sökte upp dem och de kom till hennes och husägarfamiljens hjälp. Men det tog ett tag innan hjälpen kom.

Mest känd och ökänd är nog exorcismen inom den romersk-katolska kyrkan. Många minns nog filmen Exorcisten från 1973 som format mångas bilder av exorcism idag. Om den säger f. Gabriele Amorth att den är om än överdriven;
“substantially true”.
f. Amorth är överexorcist i den romersk-katolska kyrkan. 85 år i år och fortfarande aktiv. Times gjorde en spännande intervju med honom häromdagen. Läs, och begrunda. Eller varför inte läsa ett utdrag ur hans självbiografi?

Edit - nu har  Dagen också plockat upp tråden.

Hon skyltar med döden

–I Sverige idag har döden flyttat över till institutioner och är något som vi mitt i livet inte vill ha med att göra. Vi ska vara vackra och lyckliga och leva för alltid.
Så säger Emilie Tingström i Uppsala. Hon har sedan några år en begravningsbyrå, och porträtteras sympatiskt på Svenskans näringslivssidor idag. En sak som jag reagerade positivt på, och som gör att jag skriver om detta var att hon erbjuder alla anhöriga att vara med när den döde läggs i kistan.
–Det här kunde vi förr i tiden, när människor dog hemma. Nu när det är så institutionaliserat känns det läskigt att vara med och ta detta naturliga avsked.
Döden är given för oss. Att låta den vara en del av livet är sunt.  Jag önskar Emilie Tingström lycka till, och hoppas att idéerna sprider sig vidare!

2010/03/10

Beta - samtal

Var igår på en kväll med Betagruppen i kyrkan. För dem som gått Alpha är Beta en fortsättningsgrupp. Samtal om Johannes 4 följde, om kvinnan vid Sykars brunn och om mycket annat också. Spännande med olika tankar om tro och om liv, om Jesus och om lärjungarna - och om oss idag. Gott att få dela liv tillsammans. I vårt samhälle är gemenskap dyrbart och ofta saknat.

Nu närmast väntar sportlovslägerdagar. Kanske passar jag på att posta något från skidbacken. Kanske inte... Mässa på fredag blir det i alla fall.

2010/03/09

Slå ihjäl kackellackor

För en tid sedan skrev jag om Tony Morgans bok Killing Cockroaches. Nu har jag, precis som utlovat, läst boken. Den är bra! Men också skriven i en kontext som knappt finns i Sverige.

Tony Morgan är strateg på NewSpring, en megakyrka  i South Carolina. Och megakyrkor, finns det inte speciellt många av i Sverige. Livets Ord, Filadelfia i Stockholm, kanske någon ytterligare. That´s it. Så om du inte är Ulf Ekman eller Niklas Piensoho så har denna bok inget att lära dig? Nja, inte så enkelt. Och jag tror inte ens man behöver drömma om att få till en megakyrka i den storleken för att ha nytta av boken. Det är nämligen en ganska generell ledarskapsbok om vikten av att inte fastna i småsaker. Bokens titel - killing cockroaches - är hämtat från ett sydstatsuttryck innebär just detta - att fokusera på de små sakerna så att de stora försvinner ur sikte.

Mycket tal blir det om delegering, om utrustande och om hur man kan undvika att fastna i insektsjägarträsket. Rätt kul är också intervjuerna med olika ledare och entreprenörer om hur de undviker att jaga kackellackor.

Bäst är Guy Kawasaki, Apple-"evangelist" på 1980-talet som bland annat får frågan:
...[Tony Morgan] I don´t own an Apple computer. I feel like I´m missing out. Am I?
 - This is like me asking you, "I don´t believe in God. Am I missing out?"
Rätt kul faktiskt.

Annars är bokens budskap inriktat på seeker-sensitive-style, ledarskapets betydelse och också bönens betydelse. Alla böcker jag läser och alla fragångsrika församlingsledare jag träffar vittnar om bönens betydelse. Undrar varför, det kanske finns ett spår här att följa... [ironivarning]

Mest praktisk blir den i råden för undvikande av insektsjakt, och naturligtvis också alla fina listor över do/dont´s. Sånt är bra, och kan dessutom liva upp ett styrelsemöte Letterman style...

Hur som, boken är läsvärd, och värd att reflektera över. Niklas Piensoho har större nytta av den än vad jag har, men jag kan läsa den ändå.

2010/03/05

Om bönens betydelse



Be så ska ni få. Sök så ska ni finna. Bulta - så ska dörren öppnas! (Matt 7:7)

Så löd ett bibelrop från min tonårstid när jag var ledare i en grupp sprudlande av kreativitet och idéer. Bönens betydelse är stor, och det gäller för oss som ledare att leva i bön - i gemenskap med Gud.

Jag tror för svenskt perspektiv att bönens vikt inte lyfts fram tillräckligt i Svenska Kyrkan. Att inte be mycket, att tvivla och att leva rullan - eller för den delen nöja sig med en pastor-Jansson-approach - ses ibland som ideal. Här finns det mycket att lära bland annat av vår etiopiska systerkyrka, men också av växande sammanhang i Anglikanska kyrkan men naturligtvis också från de bönefyrtorn som lyser i vårt land - i hem, i gemenskaper och i vissa fall också i vanliga kyrkor. För bönen behövs - och utmanar oss!

2010/03/04

EFK planterar nytt i Stockholm

50 nya församlingar i Stockholm på tio år! Spännande drag hos EFK!

Tanken med projektet är att antalet församlingar inom Evangeliska frikyrkan i Stockholm ska växa med 50 nya innan år 2020. Initiativet kommer från Team Antiokia som består av Stefan Swärd, Kjell Axel Johansson och John van Dinther.

Det är tydligt att det är 50 församlingar i bemärkelsen 50 gudstjänstfirande gemenskaper snarare än 50 stöpta-i-en-klassisk-frikyrkoförsamlingsforms-församlingar. Och det är bara bra. Experiment behövs. Olika gemenskaper är viktiga - det är liv och det får se olika ut.

John van Dinther predikar på söndag 16.00 i Uppsala för dem av er som har vägarna förbi EFS i Mikaelskyrkan. Temat är apostelns tjänst, en del i en serie om tjänstegåvorna som pågår under våren. Kan vara värt!

Boktips - Community of Kindness


64. Make a 10-year commitment.
Step 1. Buy a burial plot.
Step 2. Make frequent reference to that burial plot as you talk about your commitment to your city and to your people. (If you place the headstone in your living room, it makes a heck of a conversation piece!) 

Så inleds ett av de 105 råden i Steve Sjogren och Rob Lewins bok Community of Kindness (2003). En bok som jag precis avslutat läsningen av och som jag absolut kommer att läsa igen. Den är helt klart skrivet med ett amerikanskt tankesätt för ögonen, och den är dessutom skriven (verkar det som) för större städer än den jag själv är verksam i.  Dock finns det mycket att ta till sig av även för oss här i vårt land, vilket gör att jag skulle rekommendera den för många ledare, inte bara för församlingsplanterare.

Råden skulle någotsånär kunna destilleras:
* Att plantera församlingar är det näst jobbigaste som överhuvudtaget är möjligt att göra. Men värt det ändå.
* Ledaren måste lägga mycket tid i bön. MYCKET tid i bön.
* Vikten av att tjäna andra och leda med exempel understryks.
* "Servant evangelism" - evangelisering genom att göra praktisk tjänst i det lokala sammanhanget - betonas.

Boken är vettig att läsa och bör finnas i en församlingsplanterares bibliotek. Själv hoppas jag att min fru skulle ta och läsa denna - samtalet skulle kunna bli mycket intressant - även om vi båda arbetar i befintliga sammanhang. Många av lärdomarna går att ta till sig ändå. Tyvärr är en av de saker som slås fast i boken att det bara finns en sak som är jobbigare än att plantera en församling - och det är att förnya en befintlig, trött en.

I Sverige är församlingsplantering främst något som frikyrkorna, delar av invandrarkyrkorna och EFS jobbar med. I Svenska kyrkan är det i stort sett ett okänt begrepp. Krismentaliteten och den minskade ekonomin kommer att kunna leda till uppvaknande på denna punkt. Distriktskyrkopräster i vårt stift och på andra håll börjar nu fundera på möjligheten att starta EFS-föreningar/grupper i sina kyrkor för att få till en grupp som kan bära kyrkan när församlingsekonomin inte längre tillåter det. Jag kan tänka mig att denna bok inte skulle vara det mest lättsmälta eller det mest nyttiga att läsa för komministrar med sådana planer - i så fall skulle jag i första hand rekommendera den anglikanska rapporten Mission-shaped Church. Men som bok nummer två eller tre skulle denna kunna göra sig - som motstånd och som något att brottas med. Själv kommer jag att läsa om den. Snart.

2010/03/02

Kyrkoår eller inte?

Hur man ska förhålla sig till det historiska kyrkoåret är en intressant och aktuell fråga. I Sverige så följs det av svenskkyrkliga församlingar men även av andra samfund. Den västkyrkliga kyrkoårstraditionen delas naturligtvis av Romersk-katolska kyrkan. De ortodoxa kyrkorna har sina varianter.

Under de sista årtiondena har fler och fler frikyrkliga församlingar börjat följa kyrkoåret. Om detta skriver Dagen idag. Tre ledare intervjuas, bland dem Ulf Ekman:

- När jag predikar har jag ett ärende, jag vill föra församlingen framåt. Därför finns det en tanke bakom det som vi tar upp i våra gudstjänster, även om vi inte följer kyrkoåret in i minsta detalj.

- Däremot fokuserar vi väldigt mycket på de kristna högtiderna. Julen, påsken och pingsten ska verkligen betonas, och vi vill att de ska "påkristnas". Man kan säga att vi influeras av kyrkoåret.

Andra har valt att helt följa kyrkoåret:
- Jag har aldrig följt det heller tidigare, men vi tyckte det skulle vara spännande att försöka och det har slagit väl ut. Det är spännande att bli tvingad att predika över texter och ämnen som kanske aldrig skulle ha blivit aktuella annars, om jag enbart skulle utgå från mig själv, säger Robert Eriksson.

Ytterligare finns det dom som väljer bort det:
- Det fantastiska inom frikyrkan är att kunna känna frihet att predika det man har på sitt hjärta, säger Rigmor Holst.

Där jag arbetar har vi valt en liknande lösning som Ulf Ekman. Vi följer de stora högtiderna, men i övrigt arbetar vi med en annan lösning - nämligen Apostlagärningarna, som vi följt sedan i höstas, ungefär ett kapitel i veckan. Ibland har det blivit helt lysande. Någon gång har det bombat rätt rejält - men Ordet får stå i centrum på ett sätt som jag inte upplevt tidigare. För oss har det varit att gå från kyrkoårslektionariet till en förkunnelse som följer en bibelbok. En del av de äldre är inte så förtjusta i det, men jag tror ändå att detta är en god väg framåt. Församlingens nuläge är viktigt att förstå för att förflytta sig framåt.

Avslutningsvis vill jag tipsa om en församlingsgemenskap som har en riktigt spännande bukett med olika teman under våren. EFS i Mikaelskyrkan som startade för fyra år sedan har en mycket inspirerande samling teman för våren.

2010/03/01

Tysk familj får asyl i USA. Deras brott - att själva undervisa sina barn!

NY Times skriver idag om en tysk familj som fått permanent uppehållstillstånd i Memphis efter ett års juridisk kamp. I Tyskland hämtades barnen av polis och familjen hotades med fråntagen vårdnad samt höga böter. Deras brott? Att själva vilja undervisa sina barn.

Eventually they decided to give it a try. Working with a curriculum from a private Christian correspondence school — one not recognized by the German government — they expected to be punished with moderate fines and otherwise left alone.
But they soon discovered differently, he said, facing fines eventually totaling over $11,000, threats that they would lose custody of their children and, one morning, a visit by the police, who took the children to school in a police van. Those were among the fines and potential penalties that Judge Burman said rose to the level of persecution.



Among European countries, Germany is nearly alone in requiring, and enforcing, attendance of children at an officially recognized school. The school can be private or religious, but it must be a school. Exceptions can be made for health reasons but not for principled objections.
Sveriges regler är nästan lika hårda som de tyska. Men vad har då detta för plats på en blogg som intresserar sig för kyrkans väl och ve? Jo, det är symptomatiskt att staten vill styra allt. Individualism och individuella rättigheter går inte hand i hand i vårt land - tvärtom. När individualismen blir för stark krävs att de individuella rättigheterna håller sig på mattan. Bara i ett samhälle med många olika starka sociala nätverk och gemenskaper finns chans för individuella rättigheter. I Sverige går utvecklingen åt andra hållet, vilket även slår mot kyrkan.