Exorcism idag

"Are you afraid of the Devil?” The world’s most famous exorcist levels his gaze at me and then smiles.

“No, it is he who is afraid of me. I work in the name of the Lord. ..." 

Exorcism, utdrivandet av onda andar och demoner förekommer flitigt än idag. I Etiopien räknar Mekane Yesus-kyrkan, vår systerkyrka där, med att så mycket som två tredjedelar av de som kommer till tro gör det då de själva eller någon i deras omedelbara närhet fått uppleva ett fysiskt helande, befrielse från onda andars inflytande eller någon annan form av övernaturlig kraftgärning. Även i Anglikanska kyrkan förekommer det stiftsteam i varje stift som går att kalla på vid behov i den lokala församlingen. I Sverige är det inte lika utbrett - i början av min studietid hörde jag om en tjej som gått ut året innan jag började, kommit till Luleå stift som adjunkt och blivit uppsökt av ett par i församlingen som hävdade att det spökade i deras hus och behövde hjälp. När hon kontaktade stiftet visste man inte riktigt hur man kunde hjälpa henne. Till sist var det någon handläggare som nämnde några pensionärer i trakten som kanske kunde hjälpa till... Sagt och gjort, hon sökte upp dem och de kom till hennes och husägarfamiljens hjälp. Men det tog ett tag innan hjälpen kom.

Mest känd och ökänd är nog exorcismen inom den romersk-katolska kyrkan. Många minns nog filmen Exorcisten från 1973 som format mångas bilder av exorcism idag. Om den säger f. Gabriele Amorth att den är om än överdriven;

“substantially true”.

f. Amorth är överexorcist i den romersk-katolska kyrkan. 85 år i år och fortfarande aktiv. Times gjorde en spännande intervju med honom häromdagen. Läs, och begrunda. Eller varför inte läsa ett utdrag ur hans självbiografi?

Edit - nu har  Dagen också plockat upp tråden.