Hard core Halelujah

Ibland får samtal egna liv. De egna funderingarna sticker iväg någon helt annan stans. Och då är det trevligt att bli utmanad. Häromdagen läste jag i NY Times om hur några evangelikala kyrkor i USA börjat betona Jesus som kämpen, "the fighter", och som konkretiserar detta på ett synnerligen tydligt vis - genom att syssla med avancerad kampsport. Jag har svårt att tänka mig att detta skulle kunna ske i Sverige - boxning och bibelstudium är måhända lockande men inte riktigt PK i kyrkan av idag. För egen del säger jag "varför inte?", men konstaterar samtidigt att det inte riktigt är My cup of tea. Därtill är jag inte skapad...

Förra gången som muskelkristendom stod på tapeten i stor skala var för drygt 100 år sedan. I Sverige blev genomslaget inte så stort och de viktorianska/oskarianska idealen och filosofierna bakom muskelkristendom har sedan länge sedan fallit i glömska, liksom deras konkreta utlopp i samhället. Möjligen kan scoutrörelsen sägas vara ett undantag, där scoutingen fortfarande knyter an till Baden-Powells principer, fast och tryggt förankrade i de viktorianska ideal som så många idag fruktar. Men nog innehåller Scouting for Boys mycket som ännu är läsvärt och värt att begrunda?!