(NB: Jag har inte träffat Bengt Wadensjö. Jag har inget skäl att avvisa honom som person. Men som teolog gör han sig återigen skyldig till dumheter.)
För några år sedan (hösten 2005) skrev han ett debattinlägg i Kyrkans tidning om att Muhammed borde ses som en Guds profet:
För något år sedan ställde en imam frågan till mig om jag ansåg att Muhammed var en Guds profet. Frågeställningen var då helt ny för mig och kändes omtumlande. Jag började fundera över vad en profet egentligen är. Jesus kallas ju av folket upprepade gånger en profet (till exempel Matt 21:11, 46, Luk 7:16, 24:19, Joh 6:14). En profet är en person som i världen bär fram ett budskap hämtat från Gud. En profet bär fram sitt budskap obekymrad om att vara politiskt korrekt. En profet är inte populistisk. En profet bär på en vision. Jag kom fram till att ”ja, Muhammed måste ses som Guds profet”.
Jag svarade på detta inlägg (Wadensjö i orginal i KT nummer 43 -05):
Bengt Wadensjö tar i sin debattartikel i Kyrkans tidning upp en viktig
men sällan avhandlad problematik: hur bemöter kristna islam? Många
kända och skickliga apologeter har inte berört frågan alls, antingen
för att denna religion inte trätt fram vid deras tid eller för att de
av någon orsak valde bort den. C.S. Lewis, ofta omhuldad apologet och
författare skriver just inget om den, ej heller Stefan Gustavsson i
sin "Kristen på Goda grunder" som på goda grunder ses som en lämplig
introduktionsbok till den traditionella apologetikfåran. Boken är bra,
men utmaningen från islam berörs inte.
Wadensjö löser problematiken genom att formulera ett antal kriterier
på vad som är en profet, ställa detta raster mot Muhammed, och utifrån
resultatet konstatera att denne allt var en Guds profet. Detta är ett
lovvärt försök, men i praktiken blir det meningslöst, ja rent av en
särdeles kraftig intellektuell reduktion som är förvånande att se från
en emeritibiskop.
"En profet är en person som i världen bär fram ett budskap hämtat från
Gud. En profet bär fram sitt budskap obekymrad om att vara politiskt
korrekt. En profet är inte populistisk. En profet bär på en vision.
Jag kom fram till att "ja, Muhammed måste ses som Guds profet"."
Egentligen är ingen av dessa faktorer speciellt besvärlig. Alla
profeter i GT, liksom Johannes döparen uppfyller dem. Problemet blir
den första tesen – om profetens budskaps Gudsursprung. Låt oss nu
hypotetiskt anta att vi byter ut Muhammed mot Joseph Smith, grundare
av mormonrörelsen.
Han hävdade att hans budskap kom från Gud, uppenbarat genom visioner
och änglars tilltal. Han struntade i att vara politiskt korrekt –
glödande slaverimotståndare som var för månggifte. Populistisk var han
inte heller. Visionsbärare? Absolut. Men ändå skriver inte Wadensjö om
Joseph Smith som en Guds profet.
Andra andliga ledare som på detta sätt också blir profeter är (för att
nämna några) Swedenborg, Jim Jones, vissa ledare för rasistiska
"kyrkor i USA" (exempelvis Church of the Creator) eller för den delen
Tomas diLeva. Matrisen är så öppet hållen så att om den första tesen –
den om ett budskap från Gud – lämnas till individen själv att besvara
så är det många, många, som blir Guds profeter – med enormt olika
budskap, olika tro och rätt och slätt olika religioner. Ett exempel -
Gud kan inte ha skapat alla människor (vilket både muslimer och
kristna tror), eller bara den vita rasen (church of the creator mfl
små sekter). Helt plötsligt har vi fyllt profettiteln med
meningslöshet upp över öronen – eftersom definitionerna är för vida.
En besvärande reduktionism har skett, som ingen religionsdialog i
världen är betjänt av.
Det är inte möjligt att bara utifrån en persons egenbekännelse säga om
dennes budskap hämtats från Gud. Detta diskvalificerar inte Muhammed
eftersom det inget säger om hans budskaps validitet. Däremot
diskvalificerar det Wadensjös definition.
Kanhända Muhammed var Guds profet. Jag tror det inte, eftersom han
inte bekänner Jesus som Messias, vilket är det nya förbundets
kriterium på att tillhöra Gud (ex 1Joh 5:1ff).
Oavsett vilket, Wadensjös väg är om än ett lovvärt försök att förhålla
sig till islam en allt för lätt väg. Den ser snygg och prydlig ut, men
är och förblir ett luftslott. Något bättre behövs..
Tyvärr fick jag aldrig något svar i Kyrkans Tidning från Wadensjö. Det hade varit kul med ett sådant - kanske ett: "Även om jag fortsätter att hävda att jag har rätt i sak kan jag erkänna att min definition var galen eller i vart fall i behov av omarbetning, låt mig formulera mig såhär istället..."? Då hade samtalet kunnat fortsätta - det hade varit spännande!
Nu är Wadensjö tillbaka igen, med ett nytt bomskott. Det har varit helg i Nacka kyrka med diverse nyandliga övningar. Och mitt i smeten sagde emeritibiskop. Det var reinkarnationstest, grupphypnos och andra saker. Sådant som genomgående kan ses (från ett kristet perspektiv) för i bästa fall tveksamt, i normalfall galet och i värsta fall ofattbart.
Bengt Wadensjö, biskop emeritus och vikarierande komminister i församlingen och en av talarna under helgen, menar att man måste vara öppen.
- Det handlar om intuition, säger han.
- Som kristen får man känna efter vad som är gott och vad som inte är det. Jag känner i alla fall om något är äkta eller inte, vad andra känner vet jag inte.
Glasklar stringens och logik, (naturligtvis förutsatt att citatet är någorlunda riktigt)? Nja... Ingen höjdare direkt...
Varför?
Därför att Wadensjö hänger upp sig på känslan. Sin känsla. "Om det känns rätt för mig så är det rätt". Om jag hade varit hans kollega i Nacka församling och känt (bara känslan) att "detta är inte gott", vems känsla hade varit riktig då?
Så återigen, även om biskopen skulle ha rätt i sak (vilket han inte har. Reinkarnation är inte en biblisk princip utan livet är ett och sedan väntar domen, inblandning med andemakter av olika slag skall undvikas m.m. m.m. osv. i nästan all evighet...) så formulerar han sig på ett sätt som tja, inte håller. Alls. Och då blir ett samtal svårt. Tyvärr.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar