Bibelsajten läggs ned!

Jag har nåtts av beskedet att bibelsajten försvinner vid halvårsskiftet. Den har varit spretig (för att uttrycka sig milt) och inte alltid gett vettiga svar på folks frågor. Detta har lett till att den saknat förmåga att knyta till sig nya huvudmän och väntar nu på sin nedläggning, Tråkigt kan tyckas, men också ett tydligt tecken - när folk inte är överens om premisserna blir resultatet intressant. Tror Ibsen skrev något om det...

Vad skall man tro på?

Funderade en smula över C.S. Lewis, Bo Giertz och Elisabeth Sandlund. För de av er som inte känner till dem så kan sägas att Lewis skrev Narniaböckerna (och en hel del annat), Giertz var biskop i Göteborg dryga tjugo år och utsågs till 1900-talets viktigste personlighet av Kyrkans Tidnings läsare medan Elisabeth Sandlund bland annat varit redaktör på nyss nämnda tidning. Nu jobbar hon på Dagen.

Vad har de gemensamt, förutom sin tro?

Jo, alla tre var övertygade ateister innan de kom till tro. Och - ingen av de tre kom till tro på Jesus som Kristus i den urvattnade tappning som är så vanlig i vår kyrka. De blev Kristustroende, och det förde med sig förändringar.


För den som haft en övertygelse som varit hållbar är inget byte intressant annat än det som leder till ännu stadigare mark. Därför tror jag inte att det sker annat än undantagsvis att en människa går från en tro på Guds icke-existens till en Gudstro och kristentro som gör Jesus till en morallärare eller enbart förebild som människa. Det måste mera till än så. Det måste till Guds enfödde son, Jesus Kristus. Som ställer krav. Som är besvärlig. Som säger "Jag är med er alla dagar till tidens slut", och som menar det.

Mer diskussion om the Equality Bill i England

Som läsaren av bloggen är medveten om så läser jag ofta Times of London. Det har varit intressant att följa den sista tidens brittiska debatt om the Equality Bill, en slags jämställdhetslag som ska innefatta och motverka diskriminering i de flesta former. Konsekvenserna för kyrkorna kan till följd av denna lag bli mycket allvarliga eftersom religionsfriheten tycks vara den som skall vika närhelst rop om "diskriminering" hörs. (Alltså - diskriminering kan förekomma. Men inte sällan i vårt moderna samhälle handlar det om något annat än det som det först tycks vara.) Och i England, där mycket av kritiken mot den nya lagen kommit från den katolska kyrkan, har naturligtivs antikatolicismen (ett lika naturligt särdrag, eller snarare en lika tydligt nationell neuros där som här) lett till protester mot påvens besök nu i vår.
i Times skriver krönikören Dominic Lawson:

While Labour abandoned the idea of the state as all-virtuous in the economic sphere — it privatised businesses that even Margaret Thatcher balked at selling off — some of its leading figures have held firm to the view that it is possible through the enforcement power of the state to improve society’s moral character. What constitutes that “better character” will also be decided by the state, of course, although it is never very clear from what its leaders’ superior moral wisdom derives, other than the very Judeao-Christian tradition whose influence they instinctively wish to relegate.

Det är en intressant utveckling, noga värd att bevaka, även från ett svenskt perspektiv. Även här finns det politiker som önskar vad som helst utom kristen moral. Få av dem har ett tydligt alternativ för vad de önskar.

Edit:
Kunde inte undanhålla denna lysande krönika, som ju går i samma underbara engelska stil!

Pastorssynder att undvika...

Dagen skriver om en bok som verkar intressant - Killing Cockroaches. En bok om ledarskap och om missar som man som ledare behöver undvika. Det verkar spännande, eller vad sägs om följande lista:


1) Ge uppdrag för snabbt och åtgärda för sent

2) Fixa problem istället för processer

3) Sätta projekt före människor

4) Delegera uppgifter istället för ansvar

5) Bara se svart eller vitt

6) Bara ge feedback vid problem

7) Nonchalera magkänslan

8) Fastna i oro

9) Vara upptagen

10) Se detaljer och glömma visionen

Överlag så tror jag att frågor om ledarskap är av stor betydelse. Själv skulle jag längta efter en bok som sade "10 steg för att bryta igenom 200-vallen." Men, precis som ovanstående råd att inte göra - det är inte så enkelt. Ledarskap handlar om djupare saker än snabba råd. Eller som någon sagt. Livet har inte tid för snabba svar!.
Boken finns på Adlibris för 139:-
Kommer att beställa.
/J

Vintermöten i Stockholm

Vännerna i EFS i Stockholm har haft vintermöten. Att samlas från samma sammanhang (geografiskt och/eller teologiskt) för att tillsammans prisa Gud är gott och sunt. Där jag arbetar så finns det en likartad tradition vid annan tid på året och dessutom den ekumeniska böneveckan där många församlingar kommer samman för att be och dela gemenskap. Något att ta efter!
/J

Ateister är irriterande - säger en av dem.

Varning - filosofiskt inlägg!


I en krönika i Times skriver Hugo Rifkind om ett domstolsfall som väckt uppmärksamhet i England den sista tiden. Cherie Blair, Tony Blairs fru, gav en praktiserande muslimsk man ett lägre straff för en misshandel (efter något så trivialt som ett gräl om vem som var först i bankomatkön). Hennes konstaterande var att "You are a religious man and you know this is not acceptable behaviour.” 
Om detta kan sägas mycket. Mannen var tidigare ostraffad och får nu två års villkorlig dom, böter och samhällstjänst istället för fängelse. Jag kan inte engelsk lag väl nog för att avgöra om detta är rimligt.


Rifkind, som själv säger sig vara sekulariserad, tar fasta på en del av den irritation som kommit fram till följd av detta. Först konstaterar han att fallet har "allt":
It’s got everything, this story. Creepy religious Blairs? Check. Out-of-touch judges? Check. A slightly scary Muslim? Check.
Men slutsatsen som en del ateister i England dragit, att detta vore ett orimligt förhållningssätt till lagen, att en religiös person ska kunna "slippa undan" lättare, den ger han inte mycket för:

Judge Cherie seems to be on the same page as the Pope on this, in believing that religious belief gives you a sort of super, better morality, which outweighs everything else. The NSS, equally unsurprisingly, seems to find this quite offensive. My instincts are with it. Annoyingly, though, and as my philosophy degree taught me in week one, it’s only Cherie’s lot that make conceptual sense. There’s no such thing as abstract morality. It doesn’t even make any sense. If God isn’t the ultimate answer, what is?

This is precisely why secularists are always even more annoying that religious people. Often they’re even more annoying than Cherie Booth. It’s because they’re insincere. Sooner or later, I always think, secularists are going to have to bite the bullet, ditch “morality” and “fairness” and all that Goddish guff, and start talking about convenience. Crimes are wrong, because they are inconvenient. Value systems are good, because they make life nicer. Murder is a hassle. It’ll never be stirring stuff, but at least it’s honest.


Jag håller med - men från en kristen ståndpunkt. Av moralfrågor upprörda ateister riskerar ofta att falla i "absoluta sanningsfällan" och därmed gå mot sina egna premisser. Det inser Rifkind, vilket hedrar honom. Många av de som kommenterat artikeln har dock naturligtvis gått i spinn av ilska. Flera av dem har pekat på kristna eller andra religiösa grupper som bryter mot normsystemet i den egna religionen, vilket i deras ögon skulle vara skäl nog för att religionens normsystem skulle vara felaktigt. Vilket visar oss att:
a. De som hävdar så pekar på bristande praxis, inte på att normsystemet i sig är felaktigt.
b. De som hävdar så är fast i en västerlänsk, kristet präglad kulturförståelse av rätt och fel som absoluta motsatspar.
c. De således hävdar existensen av någon form av absoluter vilket
d. Gör dem upprörda när Rifkind pekar på att det är inkonsekvent för en ateist att tro på absoluta sanningar.


Kommentar till den sista - jag vet att Ayn Rand försökte, i någon slags sekulär jakt på sanningen med stort S, skapa en antireligiös version av den naturliga lagen. Det har hävdats att detta i själva verket urartade till en kultisk religion med Rand som profet och Brandens som överstepräster., jagandes absoluta sanningar. Men det är ett sidospår i det nutida samtalet. Och efter att ha läst Och Världen skälvde är jag benägen att hålla med Rifkind även om Rand - det är en i många stycken irriterande bok. =)

En gång dö och sedan domen

(Tidigare publicerat 2006, men aktuellt ännu idag)

En av de saker som Jesus talar mycket om (för mycket för många teologers smak) är domen. Kort sagt, det går åt helvete med världen och alldeles för många av de människor som finns där, eftersom männikskans fria vilja skapat problem.

Eld och svaveltid således? Nej. Jag tror inte att det är en speciellt tillämpbar väg, och jag tror inte heller att det är en vettig modell för annat än ett mycket litet fåtal predikanter i vår tid att agera på det viset. Förvisso lyckades Jonathan Edwards rätt bra med det i en av de mest kända predikningar som någonsin hållits i USA, men det var å andra sidan år 1741...

Däremot tror jag att det är vettigt att vi som trots allt är kristna inser att Jesus blir grymt problematisk om vi skall försöka reducera bort dessa bitar. Det blir litegrann som att beskriva Peter Forsberg som hobbygolfare eller KG Hammar som prästson. Ingetdera felaktigt, men om man tar bort den dubbla utgången (och därigenom Jesu försoningsdöd) så blir som att koka soppa på en spik - utan att ha sagans kockas list. Resultatet blir väl utspätt, minst sagt.

En inte fullkomlig lista knåpade jag ihop tidigare i höst. Här är den del som finns i Matteus:
Matt 5:20
Matt 5:22-26
Matt 5:27-30
(Matt 6:15)
Matt 7:23
Matt 8:12
(Matt 10:15)
(Matt 10:34-39)
Matt 11:22-24
Matt 12:31
(Matt 12:36)
(Matt 12:41-42)
Matt 13:40-43
Matt 13:47-52
(Matt 15:13)
Matt 18:6-10
Matt 18:21-35
(Matt 19:16-30)
(Matt 21:33-46)
Matt 22:1-14
(Matt 23:13-36)
Matt 24:37-41
Matt 24:43-51
Matt 25:1-13
Matt 25:14-30
Matt 25:31-46
Matt 26:24

De inom parantes nämner bara himmel elleer helvete (men är svår- eller oförståeliga utan sin kontrast) medan de fristående ställer domsalternativen mot varandra.

Shariaavhandling del 2

Som jag skrev i förra inlägget har Dilsa Demirbag-Sten gått till angrepp mot en juridisk avhandling i Uppsala, och bland annat fått mothugg av Joel Halldorf. Idag publiceras ytterligare en kommentar på brännpunkt (SvD´s debattsida) där Torbjörn Andersson som är professor i processrätt kommer med tankar om vikten av att diskutera även djupare saker inom juridiken. Avslutningen är lysande:

Men även om en avhandling skulle innehålla uttryck som ”krypskytte”, ”angrepp” och ”rättsförakt”, vara onyanserad och osaklig eller skriven utifrån en agenda, är det betygsnämnden som avgör om den är godkänd.

En avväpnande humor gör mycket för samtalet!

Kan en kultur gå vilse, kan min kultur ta fel?

Joel Halldorf skriver i SvD ett svar på Dilsa Demirbag-Stens debattartikel häromdagen. Han konstaterar:


Det grundläggande problemet i Demirbag-Stens text, liksom i den mesta religionskritiken i detta land, är oförmågan att erkänna den egna kulturens specificitet. Det finns fortfarande en idé om att den västerländska kulturen är neutral och objektiv, och att den alltid verkar för individens frihet.

Modernitetens drömmar om det rätta och det sanna vevas evinnerligen. Men om människan är måttet kan inte en specifik kultur sägas vara högst. Det faller på sin egen orimlighet. Eller, som Halldorf skriver, även majoritetskulturen kan gå vilse.

/J

Och i Somalia fortgår våldet...

Världens mest trasiga stat är troligen Somalia. Snart 20 år av inbördeskrig, aldrig en stabil regering men väl flera försök därtill. NY Times har en spännande (men lång, dock läsvärd!) artikel om vad som får en sydstatsamerikan med arabiskt påbrå att söka sig dit för att föra krig - jihad. Den läser du här