Församling mot konkurs?

I Sörmland är lilla Bettna församling med drygt 900 medlemmar på väg mot konkurs. Detta efter att ett av församlingen helägt bolag som driver ett ålderdomshem, Kullagården, gått back tre år i rad. Nu rör sig skulderna om en miljon kronor, vilket är klart stora summor när det gäller en liten landsbygdsförsamling. Den gudstjänstfirande gemenskapen är knappast beredda att bära denna summa, och domkapitlet sliter sitt hår:

Domkapitlet ser så allvarligt på situationen i Bettna att man skriver i sitt föreläggande att ”Församlingens fortbestånd är satt i fara”.

Tidigare i höstas rapporterades det om att Ockelbo var på väg mot konkurs, men där tycks det ha löst sig, i vart fall för stunden. Läget för Bettna är i vart fall mycket allvarligt och kan bli en följetong. Helt klart är i vart fall att riskerna för församlingar ökar markant när man ska försöka sig på att driva affärsliknande verksamheter.

Om manlighet och ledarskap

I en krets av vänner kan tankar delas och prövas. Därför är alla platser som ger utrymme för samtal, och inte bara diskussion och debatt (som naturligtvis också har sitt värde!)av godo för vilket samhälle som helst. Vi var några som pratade om ledarskap, och jag tog upp käpphästen med bristen på män i kyrkan och om hur svårt det är att få män att vilja bli delaktiga. Det bästa exemplet jag känner är Livets Ord som under 80-talet lär ha nått 45% män i församlingen, en riktigt hög siffra! När jag som bäst eggade upp oss kring frågor om församlingens upplevda feminintet och hur detta skulle kunna balanseras konstaterade den enda kvinnan i samtalet att "men, är inte de flesta församlingsledare män?".

Ridå.

Eller i vart fall, hem och gör din läxa.

För frågan är inte oväsentlig. Men kanske behöver ställas på ett annat sätt.

Hard core Halelujah

Ibland får samtal egna liv. De egna funderingarna sticker iväg någon helt annan stans. Och då är det trevligt att bli utmanad. Häromdagen läste jag i NY Times om hur några evangelikala kyrkor i USA börjat betona Jesus som kämpen, "the fighter", och som konkretiserar detta på ett synnerligen tydligt vis - genom att syssla med avancerad kampsport. Jag har svårt att tänka mig att detta skulle kunna ske i Sverige - boxning och bibelstudium är måhända lockande men inte riktigt PK i kyrkan av idag. För egen del säger jag "varför inte?", men konstaterar samtidigt att det inte riktigt är My cup of tea. Därtill är jag inte skapad...

Förra gången som muskelkristendom stod på tapeten i stor skala var för drygt 100 år sedan. I Sverige blev genomslaget inte så stort och de viktorianska/oskarianska idealen och filosofierna bakom muskelkristendom har sedan länge sedan fallit i glömska, liksom deras konkreta utlopp i samhället. Möjligen kan scoutrörelsen sägas vara ett undantag, där scoutingen fortfarande knyter an till Baden-Powells principer, fast och tryggt förankrade i de viktorianska ideal som så många idag fruktar. Men nog innehåller Scouting for Boys mycket som ännu är läsvärt och värt att begrunda?!