En gång dö och sedan domen

(Tidigare publicerat 2006, men aktuellt ännu idag)

En av de saker som Jesus talar mycket om (för mycket för många teologers smak) är domen. Kort sagt, det går åt helvete med världen och alldeles för många av de människor som finns där, eftersom männikskans fria vilja skapat problem.

Eld och svaveltid således? Nej. Jag tror inte att det är en speciellt tillämpbar väg, och jag tror inte heller att det är en vettig modell för annat än ett mycket litet fåtal predikanter i vår tid att agera på det viset. Förvisso lyckades Jonathan Edwards rätt bra med det i en av de mest kända predikningar som någonsin hållits i USA, men det var å andra sidan år 1741...

Däremot tror jag att det är vettigt att vi som trots allt är kristna inser att Jesus blir grymt problematisk om vi skall försöka reducera bort dessa bitar. Det blir litegrann som att beskriva Peter Forsberg som hobbygolfare eller KG Hammar som prästson. Ingetdera felaktigt, men om man tar bort den dubbla utgången (och därigenom Jesu försoningsdöd) så blir som att koka soppa på en spik - utan att ha sagans kockas list. Resultatet blir väl utspätt, minst sagt.

En inte fullkomlig lista knåpade jag ihop tidigare i höst. Här är den del som finns i Matteus:
Matt 5:20
Matt 5:22-26
Matt 5:27-30
(Matt 6:15)
Matt 7:23
Matt 8:12
(Matt 10:15)
(Matt 10:34-39)
Matt 11:22-24
Matt 12:31
(Matt 12:36)
(Matt 12:41-42)
Matt 13:40-43
Matt 13:47-52
(Matt 15:13)
Matt 18:6-10
Matt 18:21-35
(Matt 19:16-30)
(Matt 21:33-46)
Matt 22:1-14
(Matt 23:13-36)
Matt 24:37-41
Matt 24:43-51
Matt 25:1-13
Matt 25:14-30
Matt 25:31-46
Matt 26:24

De inom parantes nämner bara himmel elleer helvete (men är svår- eller oförståeliga utan sin kontrast) medan de fristående ställer domsalternativen mot varandra.

Shariaavhandling del 2

Som jag skrev i förra inlägget har Dilsa Demirbag-Sten gått till angrepp mot en juridisk avhandling i Uppsala, och bland annat fått mothugg av Joel Halldorf. Idag publiceras ytterligare en kommentar på brännpunkt (SvD´s debattsida) där Torbjörn Andersson som är professor i processrätt kommer med tankar om vikten av att diskutera även djupare saker inom juridiken. Avslutningen är lysande:

Men även om en avhandling skulle innehålla uttryck som ”krypskytte”, ”angrepp” och ”rättsförakt”, vara onyanserad och osaklig eller skriven utifrån en agenda, är det betygsnämnden som avgör om den är godkänd.

En avväpnande humor gör mycket för samtalet!

Kan en kultur gå vilse, kan min kultur ta fel?

Joel Halldorf skriver i SvD ett svar på Dilsa Demirbag-Stens debattartikel häromdagen. Han konstaterar:


Det grundläggande problemet i Demirbag-Stens text, liksom i den mesta religionskritiken i detta land, är oförmågan att erkänna den egna kulturens specificitet. Det finns fortfarande en idé om att den västerländska kulturen är neutral och objektiv, och att den alltid verkar för individens frihet.

Modernitetens drömmar om det rätta och det sanna vevas evinnerligen. Men om människan är måttet kan inte en specifik kultur sägas vara högst. Det faller på sin egen orimlighet. Eller, som Halldorf skriver, även majoritetskulturen kan gå vilse.

/J

Och i Somalia fortgår våldet...

Världens mest trasiga stat är troligen Somalia. Snart 20 år av inbördeskrig, aldrig en stabil regering men väl flera försök därtill. NY Times har en spännande (men lång, dock läsvärd!) artikel om vad som får en sydstatsamerikan med arabiskt påbrå att söka sig dit för att föra krig - jihad. Den läser du här

Om manlighet och ledarskap

I en krets av vänner kan tankar delas och prövas. Därför är alla platser som ger utrymme för samtal, och inte bara diskussion och debatt (som naturligtvis också har sitt värde!)av godo för vilket samhälle som helst. Vi var några som pratade om ledarskap, och jag tog upp käpphästen med bristen på män i kyrkan och om hur svårt det är att få män att vilja bli delaktiga. Det bästa exemplet jag känner är Livets Ord som under 80-talet lär ha nått 45% män i församlingen, en riktigt hög siffra! När jag som bäst eggade upp oss kring frågor om församlingens upplevda feminintet och hur detta skulle kunna balanseras konstaterade den enda kvinnan i samtalet att "men, är inte de flesta församlingsledare män?".

Ridå.

Eller i vart fall, hem och gör din läxa.

För frågan är inte oväsentlig. Men kanske behöver ställas på ett annat sätt.

Hard core Halelujah

Ibland får samtal egna liv. De egna funderingarna sticker iväg någon helt annan stans. Och då är det trevligt att bli utmanad. Häromdagen läste jag i NY Times om hur några evangelikala kyrkor i USA börjat betona Jesus som kämpen, "the fighter", och som konkretiserar detta på ett synnerligen tydligt vis - genom att syssla med avancerad kampsport. Jag har svårt att tänka mig att detta skulle kunna ske i Sverige - boxning och bibelstudium är måhända lockande men inte riktigt PK i kyrkan av idag. För egen del säger jag "varför inte?", men konstaterar samtidigt att det inte riktigt är My cup of tea. Därtill är jag inte skapad...

Förra gången som muskelkristendom stod på tapeten i stor skala var för drygt 100 år sedan. I Sverige blev genomslaget inte så stort och de viktorianska/oskarianska idealen och filosofierna bakom muskelkristendom har sedan länge sedan fallit i glömska, liksom deras konkreta utlopp i samhället. Möjligen kan scoutrörelsen sägas vara ett undantag, där scoutingen fortfarande knyter an till Baden-Powells principer, fast och tryggt förankrade i de viktorianska ideal som så många idag fruktar. Men nog innehåller Scouting for Boys mycket som ännu är läsvärt och värt att begrunda?!

Hemtex rear inte ut!

Har någon någonsin köpt något till ordinarie pris på Hemtex? Kedjan som gjorde rea till ett skällsord? Nu försöker man fila på varumärket genom att skänka bort delar av sitt lager. Kanske har man ledsnat på att alltid ha rea men aldrig vara billiga?

Spännande ekumenisk satsning!

I Södertälje vill fem ortodoxa kyrkor öppna en gemensam teologisk utbildning. På sikt kan detta innebära ett spännande teologisk seminarium söder om Stockholm. Nog hade det varit kul om det hade hamnat i Uppsala, där ju flera andra samfund har sina utbildningar. Men att det blev Södertälje var nog inte så konstigt. Staden är ju den plats i Sverige där de ortodoxa kyrkorna står starkast idag.

Lycka till!

Jesus gick vidare...

Idag en diskussion med några ledarvänner om kyrkans svårförmåga att bevara ungdomar som blir några och tjugo i gemenskapen. En av dem hänvisade till Carl-Henrik Jaktlunds bok Jesus gick vidare och kyrkan står kvar som i vart fall tar upp diskussionen. Där tycks mycket handla om att inte skapa åldersseparerade strukturer, utan att skapa förutsättningar för unga och äldre att mötas. En annan nämnde behoven av att bli behövd och få en uppgift, snarare än att passivt matas med en kyrklig konsumtionskultur. Spännande frågor som söker svar. Det är utmanande för oss alla som söker en fast grund att stå på i vårt ledarskap och som tror att grunden för livet är och förblir den levande Gudens son. Hur aktualisera detta för andra?

Värt att fundera vidare på.

En lek med ord...

Häromdagen utsattes jag för en nyttig övning i fria associationer. En bekant ledde en grupp i ett möte och gav helt plötsligt följande uppgift:
"Ta en penna och ett papper. Jag kommer att säga ett ord, och ni ska skriva ned den första association ni kommer att tänka på när ni hör ordet."
Ordet var stake, och när vi sedan fick säga våra nedskrivna ord var varianterna många... Ljusstake? Inte bara!

Den här bloggen har ju en titel som är avsiktligt provokativ. Men titeln är också en lek med ord. Leken, det fria förhållningssättet, det skapande, vittnar om Guds skaparkraft. Vittnar om himlen. Och bär bud om att livet är värt att leva.