Om manlighet och ledarskap

I en krets av vänner kan tankar delas och prövas. Därför är alla platser som ger utrymme för samtal, och inte bara diskussion och debatt (som naturligtvis också har sitt värde!)av godo för vilket samhälle som helst. Vi var några som pratade om ledarskap, och jag tog upp käpphästen med bristen på män i kyrkan och om hur svårt det är att få män att vilja bli delaktiga. Det bästa exemplet jag känner är Livets Ord som under 80-talet lär ha nått 45% män i församlingen, en riktigt hög siffra! När jag som bäst eggade upp oss kring frågor om församlingens upplevda feminintet och hur detta skulle kunna balanseras konstaterade den enda kvinnan i samtalet att "men, är inte de flesta församlingsledare män?".

Ridå.

Eller i vart fall, hem och gör din läxa.

För frågan är inte oväsentlig. Men kanske behöver ställas på ett annat sätt.

Hard core Halelujah

Ibland får samtal egna liv. De egna funderingarna sticker iväg någon helt annan stans. Och då är det trevligt att bli utmanad. Häromdagen läste jag i NY Times om hur några evangelikala kyrkor i USA börjat betona Jesus som kämpen, "the fighter", och som konkretiserar detta på ett synnerligen tydligt vis - genom att syssla med avancerad kampsport. Jag har svårt att tänka mig att detta skulle kunna ske i Sverige - boxning och bibelstudium är måhända lockande men inte riktigt PK i kyrkan av idag. För egen del säger jag "varför inte?", men konstaterar samtidigt att det inte riktigt är My cup of tea. Därtill är jag inte skapad...

Förra gången som muskelkristendom stod på tapeten i stor skala var för drygt 100 år sedan. I Sverige blev genomslaget inte så stort och de viktorianska/oskarianska idealen och filosofierna bakom muskelkristendom har sedan länge sedan fallit i glömska, liksom deras konkreta utlopp i samhället. Möjligen kan scoutrörelsen sägas vara ett undantag, där scoutingen fortfarande knyter an till Baden-Powells principer, fast och tryggt förankrade i de viktorianska ideal som så många idag fruktar. Men nog innehåller Scouting for Boys mycket som ännu är läsvärt och värt att begrunda?!

Hemtex rear inte ut!

Har någon någonsin köpt något till ordinarie pris på Hemtex? Kedjan som gjorde rea till ett skällsord? Nu försöker man fila på varumärket genom att skänka bort delar av sitt lager. Kanske har man ledsnat på att alltid ha rea men aldrig vara billiga?

Spännande ekumenisk satsning!

I Södertälje vill fem ortodoxa kyrkor öppna en gemensam teologisk utbildning. På sikt kan detta innebära ett spännande teologisk seminarium söder om Stockholm. Nog hade det varit kul om det hade hamnat i Uppsala, där ju flera andra samfund har sina utbildningar. Men att det blev Södertälje var nog inte så konstigt. Staden är ju den plats i Sverige där de ortodoxa kyrkorna står starkast idag.

Lycka till!

Jesus gick vidare...

Idag en diskussion med några ledarvänner om kyrkans svårförmåga att bevara ungdomar som blir några och tjugo i gemenskapen. En av dem hänvisade till Carl-Henrik Jaktlunds bok Jesus gick vidare och kyrkan står kvar som i vart fall tar upp diskussionen. Där tycks mycket handla om att inte skapa åldersseparerade strukturer, utan att skapa förutsättningar för unga och äldre att mötas. En annan nämnde behoven av att bli behövd och få en uppgift, snarare än att passivt matas med en kyrklig konsumtionskultur. Spännande frågor som söker svar. Det är utmanande för oss alla som söker en fast grund att stå på i vårt ledarskap och som tror att grunden för livet är och förblir den levande Gudens son. Hur aktualisera detta för andra?

Värt att fundera vidare på.

En lek med ord...

Häromdagen utsattes jag för en nyttig övning i fria associationer. En bekant ledde en grupp i ett möte och gav helt plötsligt följande uppgift:
"Ta en penna och ett papper. Jag kommer att säga ett ord, och ni ska skriva ned den första association ni kommer att tänka på när ni hör ordet."
Ordet var stake, och när vi sedan fick säga våra nedskrivna ord var varianterna många... Ljusstake? Inte bara!

Den här bloggen har ju en titel som är avsiktligt provokativ. Men titeln är också en lek med ord. Leken, det fria förhållningssättet, det skapande, vittnar om Guds skaparkraft. Vittnar om himlen. Och bär bud om att livet är värt att leva.

Mer om McLaren

Är fortfarande väldigt glad att ha läst "A generous Ortodoxy." Stötte dock på en intressant snutt kring Brian McLaren, som jag reagerade en smula på:



McLaren landar här i en hållning som ser försoningen som något som pekar på Kristi kärlek snarare än som något som är nödvändigt för att försona människorna med Gud. Anselm vs Abelard, eller för den delen Rosenius mot Waldenström en gång till, alltså? Nog är i och för sig McLarens utmanande fråga spetsig, och väl värd att fundera på! Uppmanar Gud oss att förlåta, men själv inte kan göra detta? Själv tror jag att den subjektiva försoningsläran har sina svagheter, vilket gör den svår att bejaka, men McLarens fråga är en utmaning att ta på allvar.

En konservativ amerikansk kalvinist ger ett svar på detta. Det är pratradio. Det är konservativt, även politiskt. Det är (är jag rädd) en man som skulle rösta på en åsna (sic!) till vilket ämbete som helst, bara sagde grå fyrbening var republikan och kyrkomedlem. Men ändå värt att lyssna på - för här kommer en utmaning till McLaren - och oss andra: Om de sociala insatserna är så viktiga för kristen tro, hur kommer det sig att Jesus inte gjorde mer för att korrigera korrupta strukturer i sin samtid? Det verkar inte ha varit hans huvudprioritet om man läser i bibeln.

Visst, det går att svara (och jag gör båda svaren till mina) att John MacArthur är sessasionist (andens gåvor är inte verksamma idag) och därför kanske har svårt att tänka sig att be om övernaturligt helande, profetera över betryckta o.s.v., dels att han kanske missar det Jesus sade om att vi ska göra större saker än vad han gjorde. Och om då korset är rest en gång för alla, kan det knappast vara den vägen vi är tänkta att vandra... Men - frågan är utmanande.



Brian McLaren ger ett svar som är intressant såtillvida att han försöker peka på hur Jesusefterföljelse och kyrkotillhörighet inte nödvändigtvis hänger ihop, vilket man inte måste vara sekulär humanist för att peka på. Kyrkans minskande trovärdighet skapar människor som tar avstånd från Jesus, och i kyrkorna missar människor Jesu budskap och lägger lite puder på ytan istället:

Ett citat...

"Cathedrals, stained glass windows, and hymnals were all forms of emerging worship at one time."
Emerging worship av Dan Kimball, s.9.

A generous Orthodoxy - en genomläsning...

Har precis avslutat Brian McLarens "a Generous Orthodoxy", nyss utkommen på svenska under titeln "en generös radikalitet". Helt klart en läsvärd, och tankeväckande bok. Jag är långt ifrån säker att jag håller med om allt, men McLaren tillåter sig själv, och mig som läsare att tänka, vilket gör den klart smaklig för mig som nog fått en överdos av det som Adrian Plass kallat för kristen kinamatslitteratur - mättar för stunden men snart blir man hungrig igen.

McLaren lägger stor vikt vid ortopraxin, det rätta levernet, och inte bara i förhållande till klassiska privatetiska saker, utan i förhållande till alla människor som finns runt omkring. Här upplever jag att det blir spännande - och utmanande! En känga åt de Evangelikala som per automatik drar åt socialkonservativ högerpolitik och glömmer bort de svaga och utsatta. Å andra sidan tror jag att han slagit rätt hårt mot den kristna vänstern och dess brist på betoning av individuellt ansvar i "privatmoralfrågor" om han skrivit i Sverige. Just denna del, ansvaret för nästan är väl värt att kombinera med exempelvis:



Keith Green lyckades inte alltid få till en alltigenom generös radikalitet, men här är han väl värd att ta en titt på. "But Lord, there must be some kind of mistake here..." Det är ett fundament att taga vara på sin broder.

Som sagt, läs boken.
/Jx

Back in buisness...

Har beslutat mig för att på prov återuppta bloggandet igen. Får se vart det tar vägen.

/Jx