Love Wins...?

Har nu läst Rob Bells uppmärksammade Love Wins, som kommer på svenska nu i höst. Av stilen imponeras jag - detta är en god berättare som kan ta fram en historia. Jag uppskattar också den underfundiga typografin med korta stycken, poetisk sättning och ganska rörig uppsyn. Ändå fungerar det, kanske för att Bell är så engagerad i det han skriver.

Innehållet då. Det som trots allt kommer högt på listan när jag skattar saker, så verbal jag nu är. Tja, ingen höjdare faktist. Hans bok är ett tvåhundrasidorsresonemang för tanken på (nästan) alltings återlösning, i Origenes och en del andras fotspår. Men, måste jag säga, han läser ofta Bibeln selektivt. Nu är det en synd som de flesta av oss gör oss skyldiga till, men Bell läser väldigt selektivt. Somt ska tas bokstavligt. Annat bildligt. Vissa saker är överdrivna, annat inte. Sammantaget har jag en del problem med hans resonemang. Jag saknar också en del funderingar kring vad syndens destruktivitet gör med oss och vad Jesus menade med alla sina tal om möjligheten att gå fel. Visst berörs det en del, men i mitt tycke alltför lite. Dock finns det en del goda saker att ta med, men sammantaget - jag kan inte rekommendera någon att läsa boken för sin egen uppbyggelse. Däremot är den intressant att läsa för ledare, eftersom detta tankegods dyker upp på annat håll i vår tid, så det är värt att reflektera kring.

Även mindre goda böcker kan ju vara läsvärda. Även för sitt bristfälliga innehålls skull.

Reflexioner från Piteå #2

Dag två. Förmiddag. Bra så långt. Men en skrikande bäbis gör inte alltid livet lättare. Särskilt inte när det handlar om bäbis med feber.
/J

Reflexioner från Piteå #1

Jag är ju ingen twittrare. Ingen FB-are heller. Så uppdateringar av vad som sker i Piteå blir nog primärt via denna kanal. Initialreflexion är mycket folk, ganska grå hår (Salt har inte synts till så mycket, de är på annat håll) och lite dålig belysningsdesign.

Men det är ingen höjdarstämning såhär en halvtimme in i första gudstjänsten. En del kort info (vilket är OK) men ljudet är begränsat (inte för högt, men tunt), projektorerna för ljussvag och de musikaliska inslagen från blåsarfesten (låter bra) och manskör (lätt svajig) gör att inledningshalvtimmen inte når upp till vad som faktiskt beslutats. Att EFS årskonferens skall vara rörelsens bästa uppbyggelsekonferens.En bra bit kvar dit.
Tyvärr.

Knyta nya kontakter

Bloggandet är minst sagt sporadiskt för stunden, vilket skylles en del andra spännande projekt, som en bäbis exempelvis. Avslutade dock precis en bok som kan vara värd att nämna.

Gary L. McIntosh är amerikan, och har skrivit en hel del böcker. De jag har läst är inte Magnus-Malmdjupa, utan de är amerikansk pastorsmanagementlitteratur. Punkt. (Här vet jag att en hel del svenska läsare kommer att sucka djupt för att sedan klicka bort och göra något annat). Men, det är fråga om god managementlitteratur, eller kanske snarare goda böcker om ledarskap. 

Beyond the first visit är nämligen en god bok om ledarskap, och om ledarskap i förändring. Den lyfter upp den viktiga frågan om hur man som församling förhåller sig till de som är nya besökare: I princip hela boken hänger på detta - hur gör man för att förstagångsbesökarens upplevelse blir så positiv att det är relevant för honom/henne att komma tillbaka en gång till? Alltså handlar det både om hur människor kommer till kyrkan (annonsering, inbjudningar m.m.) och hur man konstruerar system och fostrar en kultur som gör att det är intressant att återkomma och själv bli delaktig. 

En hel del exempel kommer upp på vad man kan göra i olika stadier och hur man kan agera, både kulturskapande (tala aldrig illa om någon enskild i kyrkan, tala alltid om vår församling snarare än något annat) och strukturskapande (reservera de bästa (bakre) bänkraderna till "gäster", erbjud medlemskurser, pastorsmiddagar eller vad som helst som bygger relationer och skapar kontakter) för att få till en god miljö för växt och omhändertagande av nya i församlingen. Jag kan dock sakna en tydligare stratifiering av när vilka modeller är rimliga att använda - det förekommer i ca hälften av fallen men jag skulle gärna se mer av det. Det är ju trots allt skillnad på att vara megakyrka (över 2000 gudstjänstfirare/söndag), mellankyrka eller (i internationell kontekt) en liten kyrka med under 200 söndagliga gudstjänstfirare. Storleken påverkar kultur, församlingssociologi och praktiska förutsättningar för agerande. 

Skulle jag nämna en personlig favoritövning blir det den om "värsta möjliga välkomnande" - en övning för en grupp med människor som är nya i din eller min församling. De ska på några minuter skapa (i teorin, tack och lov inte i verkligheten!) det sämsta möjliga välkomnandet man kan få som ny gudstjänstbesökare. Den negativa spegelbilden kan sedan vändas till något konstruktivt. 

Viktigt är också att se att innehållet också är relevant i en svenskkyrklig kontext, även om utmaningen på många sätt blir annorlunda där - främst då finansieringsstrukturen med några undantag ser annorlunda ut. När jag var adjunkt i Halmstad så var kyrkan full, men det var inte tal om att dubbla gudstjänsten (överlag är det något som sällan är aktuellt i svenskkyrkliga sammanhang!), vilket jag kanske borde drivit hårdare. Att inte göra något åt situationen med en fylld kyrka är ju att säga till de som är utanför att "sorry, det är fullt. Gå er väg." Och det känns aningens knepigt. Även för den som är präst eller eldare i den tomma kyrkan är detta intressant läsning - för kanske är det så att den kyrkan i praktiken har hängt en "stör-ej-lapp" på kyrkporten, snarare än att man lagt ut dörrmattan som det står "välkommen" på?

En sak som definitivt är relevant att lyfta fram i såväl svenskkyrkliga som frikyrkliga sammanhang är dock att många kyrkor är godkända för fler besökare (mht utrymmningsvägar) än vad som faktiskt får plats i dem. McIntosh lyfter fram att man i USA under de senaste 80 åren ökat genomsnittlig sitsbredd med motsvarande nästan en millimeter per år, en centimeter per årtionde. Ökad fetma, men också bättre sjukvård, mindre undernäring och allmänt ökande krav driver denna utveckling. Om kyrkbänkarna var rymliga nog för 200 besökare år 1950 betyder det kanske bara 180 idag - i samma lokaler! För mig blev det en ögonöppnare! En tumstocksrunda senare har jag måttat vår kyrkas 80%-gräns till 110 gudstjänstfirare per söndag. Att brandmyndigheten godkänt 200 och att vi som mest varit 230 (inklusive en sidosal) på en gudstjänst sedan jag kom hit hör inte riktigt hit. Över 110 är det för trångt. 

Jag skulle gärna bolla denna boks innehåll med min kollega här, och med andra vänner jag känner. Reflexionen på en blogg är en sak, som hjälper till att bevara och utveckla en text. Samtalet med andra tar det vidare. För tio pund är denna titel prisvärd. Oaktad kronkurs är den läsvärd.

Lite statistik...

EFS har sista åren jobbat aktivt med församlingsplanteringsarbete. Sedan 2005 har 15 grupper/föreningar startat och dessa är nu drygt 4% av EFS medlemsantal. Nu får vi gå vidare på olika sätt! Hur många nya gemenskaper får vi in innan årets slut?
Bland de nystartade märks
EFS Hisingen (2006)
EFS i Mikaelskyrkan (2007)
EFS i Vimpeltorpet (2009)

Sammantaget så är nu EFS bäst i Sverige på församlingsplantering. Men - det är tyvärr en ganska enkel tävlingsgren för närvarande på nationell nivå. Mest spännande initiativet är dock (som vanligt?) EFK´s Stockholm 2020. Målet är 50 nya församlingar till och med år 2020! Spännande!

Dags igen

Har haft en hel del att stå i under sommaren, semester inte minst! Nu är det dock dags att komma igen i matchen!

/J

EFS årskonferens del 3

Det har just varit styrelseval. Omval av tre ledamöter, och ett spännande nyval - Lars Häggberg, kyrkoherde i Gottfridsbergs församling i Linköping. Spännande!

Blogglästips

EFS missionsföreståndare Stefan Holmström bloggar. Läsvärt, om än något sällan. Här.

EFS årskonferens del 2

På öppet forum släpptes just beskedet att SALT - barn och unga i EFS -  kommer att lämna kyrkans hus av kostnadsskäl. Den Salt-styrelseledamot som berättade detta uppmanade oss att komma med och följa efter dem. Applåder.

Ny ordförande för SEA

SEA, svenska evangeliska alliansen har fått en ny ordförande. Anders Sjöberg, EFS förre missionsföreståndare kliver in i denna viktiga uppgift.

- Det spontanekumeniska skeendet vi upplever i dag i svensk kristenhet är glädjande. Främst till följd av att det sker med den bibliska uppenbarelsen av Jesus Kristus som grund och källa

säger Anders i Dagen.

Nog går det att hålla med Ulf Ekman när han skriver:

Det är glädjande, väldigt roligt faktiskt, att Anders Sjöberg nu ärordförande för SEA (Svenska Evangeliska Alliansen). Han är en mycket duktig bibelteolog och god kommunikatör. Inte minst är han stark på de centrala kristna dogmerna och på Jesu person och verk.

Det är bara att önska lycka till!
Se mer på SEAs hemsida.